Inlägg

Publicerat

Sommarlov 2025 – fanfar för det!

Nu tar bloggen sedvanligt sommarlov. Det blir bad och solstolar och utflykter och jordgubbar. Och läsning förstås.

Har vi läst något särskilt under våren som vi vill tipsa om som sommarläsning?
Ann-Sofie. Det måste ju bli Den dagen då Nils Vik dog av Frode Grytten. En fantastisk bok om den norske båtföraren som nu kommer till sitt livs ände. Läs mer här: Men jag lägger till Vivian Gorniks Aldrig färdig som handlar om den läsande Gornik och boktipsen

Maggan: Hmm, har inte läst speciellt många enastående böcker under våren, många treor på Goodreads har det blivit. Eftersom jag redan bloggat om alla jag verkligen gillat återstår det bara en och det är Body Double av Hanna Johansson, en otroligt nyansrik roman.

En (eller två) böcker som vi ska läsa i sommar?
Ann-Sofie Jag har en läslista som är längre än nånsin tror jag. Sommaren måste bli lång. Men två böcker som står på tur är Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger av Georges Perec. Den tror jag är fantastisk. Och sen blir det Haraku Murakamis senaste. Jag lyssnar på Stockholms biblioteks podd Solen. Där presenterades så många bra böcker att låna och läsa.

Maggan: Ja, jösses vad böcker det finns här i världen. Jag ska åka till Lake District i norra England i sommar och har hittat en bok som heter the Lake District Murder. Hoppas också mycket på en bok som kommer första veckan i augusti, Storken och dromedaren av Anjet Danje, en nederländsk roman som rönt stor uppmärksamhet. Jag ska också läsa Leken av Jörgen Gassilewski som utspelar sig en dag på en förskola sett ur en 4-årings perspektiv.

Har vi någon särskild sorts bok eller författare som vi ”alltid” läser om på sommaren?
Ann-Sofie: Det som är förknippat med sommarläsning för mig är att det finns en vilja att läsa extra mycket. Det blir sällan så för det är så mycket annat som händer på sommaren, som förstås också är kul. Men jag gillar idén med den långa läslistan och önskan om att bokbada, läsa en bok om dagen och andra önskedrömmar. I övrigt har jag ingen särskild genre eller så som jag läser (eller önskar att läsa).

Maggan: Försöker läsa tjocka romaner under sommaren, har börjat på Don DeLilos Under jord och jag brukar också alltid läsa något ur Stephen Kings digra produktion, har precis börjat på Bag of bones. ( Benrangel på svenska).

Glad sommar!

Publicerat

Bokcirkel om ”Här är vi” av Graham Swift

Alla utom en av oss tyckte väldigt mycket om boken, och hon som inte var så förtjust gillade språket och stilen vilket ju faktiskt ändå är ett gott betyg. Flera av oss har läst Mödrarnas söndag och vi enades om att den romanen nog är lite bättre. Böckerna påminner om varandra i sin uppbyggnad, är Swift en av de författare som skriver utefter samma skelett om och om igen kanske? Finns många författare som gör så bland annat nobelpristagaren Patrick Modiano och Jonas Hassen Khemiri för att nämna ett par, så inget negativt i det.

Handlingen då, en nybliven änka tänker tillbaka till den sommar för 50 år sedan, då hon lärde känna sin man. Båda arbetade i kabarén på Brightons pir där ett triangeldrama kom att utspela sig. Texten är sparsmakad och kort men mellan raderna gömmer mängder av outtalat. En av oss menade att detta komprimerade sätt att skriva förekommer inte sällan hos brittiska manliga författare, till exempel Julian Barnes. Här är vi skildras utifrån tre karaktärers olika perspektiv och vi enades om att vi gillade ”rundgången” i detta.

Några röster från morgonens diskussion:

Det var ett fint driv i boken, man ville verkligen veta vad som hänt

I min sommarutmaning ska jag läsa en bok om en trollkarl, vad glad jag blev när Ronnie hade just det yrket!

Det brittiska krigsbarnen som fick åka iväg ensamma, så illa det kunde gå. Fast här fick Ronnie underbara krigsföräldrar.

Om man nu skulle läsa om Här är vi nu skulle man utan tvekan upptäcka som blinkningar som man inte så vid första läsning.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2020, översatt av Hans-Jacob Nilsson

Publicerat

Samtal om Om uträkning av omfång 5 av Solvej Balle

Så har vi läst femte delen av om uträkning av omfång. Tara Selter är fortfarande fånge i den 18 november men åren börjar gå och nya insikter föds i de allt fler kollektiven av människor som är fast.

Maggan: Jag hade svårt att komma in i läsflow i denna del. Tyckte det var många upprepningar och stundtals alldeles för många intellektuella resonemang. Det tycks vara en viss typ av månniskor som fastnar i den ödesdigra novemberdagen. Eftersom jag parallelläste Pizzeria Roma tänkte jag flera gångar att Magnus aldrig skulle platsat i sällskapet. (Den som fattar, fattar).

Ann-Sofie: Haha, nej där skulle han inte trivas. Jag håller med dig om alla de där samtalen som pågår. Även om folk kommer från olika länder och sammanhang verkar de ändå så lika. Att vilja diskutera (in absurdum ibland) och liksom återföda världen som den borde vara. Till deras fördel ska sägas att just diskussionerna och möjligheterna att röra sig runt gör att det blir inget enkelspår eller diktatur. Samtidigt grubblar jag så mycket över vad det ska bära av.

Maggan: En person som berörde mig var Milas som upprepar att han saknar att ha en framtid. De kommer aldrig vidare hur de än försöker bygga upp världar att leva och verka i. Problem med att odla där det är ständig höst, läkarproblem och så föds det inga barn hur man än försöker.

Ann-Sofie: Så är det. Jag läser just en bok som handlar om hopp och framtidstro. Där är den nyfikna tanken om vad som finns mer, vad som händer sen en viktig drivkraft för att hålla undan missmodet. Här är det som om de bara kämpar och det skiter sig. Jag blev lite trött på denna femte del. Jag tänker på när vi läste del 1, 2 och 3 också tror jag när det plötsligt hände något oväntat och omvälvande som gjorde att man nästan inte stod ut att vänta på nästa del. Nu har jag nästan glömt bort.

Maggan: Jo, även jag känner att jag inte engagerar mig alls lika mycket som när vi läste de tidigare delarna. Men gillar verkligen de sista sidorna i boken, kommer en ny dimension där. Balle är väldigt bra på avslut hoppas att det håller i sig till den sista delen.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025, översättning av Ninni Holmqvist.

Publicerat

Den dagen Nils Vik dog

Vi hamnar i ett samtal om livets utmätta tid. Tänker ni så, undrar någon, att livet inte är oändligt? Jo. Även om vem som helst kan dö när som helst blir frågan om att livet inte är evigt mer påtaglig när man är 65 än när man är 45. Sjukdomar och död, egna och andras, kommer närmare. Tanken är inte förlamande, tvärtom! Man vill göra saker, medan man kan.

Jag berättar om romanen om Nils Vik. Hela sitt liv har han arbetat med att transportera människor runt fjorden med sin färja. Från den lilla norska byn där han bott med sin älskade Marta har han hämtat och lämnat människor vid bryggorna. Ett rikt liv, det har han haft. Det mesta nedtecknat i loggboken.

Men nu är den sista dagen. Marta är död sedan flera år. Han bär ut deras madrass på gården och tänder eld på den. Inte ska någon ta rätt på den. Under den vackra båtfärden ut mot havet träffar han de numera döda människor som funnits med honom i livet. De glider med en kort stund på båten och det som kanske aldrig sagts sägs nu

Den korta boken känns så lång, för den innehåller så mycket. Det sparsmakade vackra språket är så vackert och precist. Bifigurerna får liv på bara några rader. Det är så elegant gjort att jag totalt hänförs. Vilken bok! Kvalar in som årets bästa. Nils Vik kommer jag minnas länge.

Den dagen Nils vik dog. Frode Grytten. Utgiven på svenska 2024 av Etta (Sekwa) i översättning av Jonas Rasmussen.