Kafka, jag och Kafkalungan

Jag skulle förstås kunna börja med min resa till Prag där jag vandrade med någon av Kafkas dagböcker i handen i tänkte mig att gå i fotspåren av hans. ”Jag är mycket noggrann i mina promenader. Stannar upp och läser i dagboksanteckningarna utanför husen”, skriver jag. Jag tyckte att jag och Kafka hade något som band oss samman men var osäker på vad. När jag läser Cecilia Hanssons Kafkalungan får känslan av en sådan koppling helt nya dimensioner.

I sin roman slash biografi ger hon sig ut på flera resor där hon följer Kafkas liv, försöker förstå, ser likheter med sitt eget liv. Söker efter Kafka, men också efter sig själv får man väl säga. Hon irrar runt i hans fotspår, tittar tillbaka på hans liv men också sitt eget. Vem är han? Vem är jag?

Elegant väver hon samman de olika spåren. De är essäistiskt, reflekterande, litterärt och ofta rätt kul. Hansson är så påläst, välresearchad och även om jag vet en del om Kafka och hans liv blir det här något helt annat. För mig är Kafka-delarna den stora behållningen, men helt säkert skulle boken inte vara lika läsvärd utan det andra.

Kafka själv skriver i någon av sina dagböcker: ”Jag har nu och hade redan i eftermiddags en oerhörd lust att skriva av mig all oro, pränta in den i papperets djup precis sådan som den vällde upp ur mitt eget djup, eller att skriva på ett sådant sätt att jag kunde identifiera mig helt med vad jag skrivit.”

Mitt i prick.

Kafkalungan av Cecilia Hansson. Utgiven 2024 hos Wahlström & Widstrand. Omslaget är av Sara R. Acedo. Snyggt!

Om ett irrande i Prag

Gränsen av Magnus Montelius

En vindlande (spion) roman som växlar mellan Ungern 1980 och Sverige 1995. En ung student och festprisse, David Lithander, reser till Budapest som utbytesstudent sommaren 1980. Hans stipendium är av ett annorlunda slag, Mats Smed en underlig men uppenbart mäktig man med oklara anknytningar till högsta ort både inom näringslivet och inom politiken har arrangerat det hela.  David förstår att han förväntas göra någon slags motprestation men har ingen aning om vad eller hur. Han finner sig väl till rätta i Budapest och festar vidare, blir förälskad i Agnes och får en vän Jozef, som han också delar lägenhet med. Hans uppdrag blir dock mer och mer komplicerat och svårtytt och när han mot slutet av året lämnar Ungern, är det med sorg och förlust.

15 år senare kontaktas journalisten Natalie Petrini av en uppgiftslämnare som påstår att svenskar i hög ställning varit aktiva i kalla krigets Ungern.  Natalie tvivlar på sanningshalten i hans uppgifter men det han uppgett kommer i en annan dager då han en kort tid senare hittas mördad.  När hon börjar forska i saken finner hon att det är många som vill tysta henne. 

Gränsen tar ett tag att läsa, men håll ut säger jag, upplösningen är både trovärdig och snygg. Sveriges inblandning i Ungern och Sovjets affärer skulle mycket väl kunna ha skett på det sätt som beskrivs. Gillar också skildringen av livet som ung i 80-talets Budapest, Montelius har själv innehaft Budapest-stipendium och precis som David tjänstgjort på institutet för teknisk kemi. Kul att veta att Davids arbete verkligen existerade även om det var ett tag sedan.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2024.

Ta hand om min mor

Utgångspunkten är tydlig. När mamman och pappan ska kliva ombord på tunnelbanan i Seoul hinner mamman inte med utan blir kvar på perrongen. När pappan tar vändande tåg tillbaka är hon försvunnen. Borta. När vi kommer in i handlingen har en vecka gått och pappan och de vuxna barnen har samlats hos äldste sonen för att bestämma hur de går vidare. Polisen har gått bet. Det är spänd stämning, men de är överens om att de ska sätta upp och dela ut flygblad över hela Seoul.

Bokens fyra kapitel har olika berättarröster som skildrar mamman ur olika perspektiv.  Ett försvinnande innebär förstås dramatik per se, men boken handlar mer om en kvinnas liv på den sydkoreanska landsbygden. Hur hon alltid stretat på och satt sina barns väl och ve främst. Hon växer fram allt skarpare för läsaren, sida efter sida.

Såväl pappa som de fyra barnen har alltid tagit henne för given och självklar. Det skulle kunna bli smetigt och sentimentalt om hur alla ångrar sig, men så blir inte den här romanen. Hela situationen är allmängiltig. Oavsett landsbygden, Korea och Seoul skulle det här dramat kunna utspela sig i vilken familj som helst. Hur väl känner man sina föräldrar? Helt säkert mindre än man tror.

Ta hand om min mor. Kyung-sook Shin. utgiven hos 2013 hos Norstedts i översättning av Molle Kanmert-Sjölander.

Gravglänta av Mattias Edvardsson

Tycker väldigt mycket om Mattias Edvardssons böcker. Han gestaltar miljöer och relationer med en fenomenal fingertoppskänsla. Brotten i hans böcker ligger nära verkligheten, oftast sker de av misstag enligt principen den som lyckades ta kniven först. 

Nu har han alltså utkommit med Gravglänta som inleder hans allra första serie, han har ju endast skrivit solitärer innan. (Vilken jag gillat eftersom jag är den enda i hela världen som inte är så förtjust i serier). Resultatet har blivit fantastiskt bra, det är verkligen en Edvardssonsk roman och jag ser fram emot att slaviskt följa ”Brottsplats Söderslätt” som serien heter.

Gravglänta utspelas på 80-talet och del av handlingen är tydligt inspirerad av det tragiska Kevin-fallet. I en pytteliten by på Söderslätt i Skåne låter en mamma mot bättre vetande sin son leka i skogen tillsammans med grannens två busfrön till pojkar. Hennes värsta farhågor besannas, sonen kommer aldrig att komma tillbaka.

Edvardssons polis som heter Gunni och jag gillar hennes skarpt. Hon är första polis på plats för att leta efter pojken eftersom hon, (och hennes häst), bor hos en släkting nära pojkens hem. Under en period får hon lämna polisuniformen och jobba med fallet som tar en vändning hon är långt ifrån bekväm med. Det är mörkt, hjärtskärande och formidabelt så jag tycker absolut ni ska läsa.

Utgiven på Forum 2024.