I ett främmande rum av Damon Galgut

Det märkvärdiga med denna bok är hur den fängslar sin läsare. En autofiktiv berättelse om en vilsen ung mans tre långa planlösa resor borde vara tämligen ointressant. Men nej, som den skickliga författare Damon Galgut är åstadkommer han en intagande berättelse som inbjuder till läsaren till en läsupplevelse som inte liknar någon annan. Boken kom ut 2010, nominerades till Bookerpriset och blev Galguts stora internationella genombrott. 

Galguts roman Löftet en berättelse om en familj i Sydafrika från 1986 och framåt, belönades med Bookerpriset 2021, en fantastisk roman som finns recenserad på bloggen om någon är nyfiken. 

I ett främmande rum är utgiven på Albert Bonniers förlag 2024. Boken finns tillgänglig som e-bok på Storytel, både på svenska och engelska.

Sköna sockor & varma vantar

Lite Breakfast knitting club kanske? Jag sitter och bläddrar i en nyutkommen stickbok, Sköna sockor och varma vantar. Omslaget avslöjar att här blir det mycket färg och mönster.

Ju mer jag stickar desto mer gillar jag bra böcker om stickning och garn som är mer än en samling mönster. Jag vill lära mig av experterna om hur de tänker. Hur gör de när de sätter ihop färger, väljer motiv, bestämmer garn? Vilka tips och tricks har de att rekommendera med sin långa erfarenhet? Sådant tycker jag är avgörande för att en stickbok ska bli intressant.

Den här boken är en basbok som ordentligt går igenom hur man tänka på saker som trådspänning och storlekar och val av stickor. Det är detaljerade och tydliga (och konsekventa) instruktioner Rakt igenom har boken fina bilder där de färglada och mönstrade sockorna och vantarna kommer till sin rätt. Jag blir som vanligt fascinerad över att man kan komma på så många idéer! Här följs årstiderna och man kan få sig ett projekt för vår, sommar, halloween, jul och så vidare. Jag tycker till exempel att midvintersockan är fin!

I alla mönster används sockgarn, och argumentet är att på så sätt kan man skaffa sig en rik garnsamling med samma garntyp i olika färger, och som kan användas i många olika projekt. Det är förstås ett argument gott som något, jag ändå tyckt det vore kul med idéer med andra garntyper, främst för vantarna. Men det ska sägas, det finns ju gott om sockgarner säger boken i en sammanställning. Så är det mönster och färger i allsköns variation kan det här vara en inspirationsbok!

Sköna sockor & varma vantar: 25 mysiga stickprojekt att krypa upp i soffan med. Anna Hewitt De fina fotona står Isabella Sarrión för.

Mer om mitt stickande här.

Bokfrukost om Övningar i mörker av Naja Marie Aidt

En fantastiskt fin roman som på blott 200 sidor skildrar ett helt kvinnoliv. Bokens huvudperson går i terapi för PTSD, vad som hänt vet inte läsaren från början. Hon kan inte jobba längre, hon isolerar sig och mår väldigt dåligt. Hon har fina väninnor och barn som står henne nära, men det hjälper inte, hon har mycket outrett inom sig och bär på många sorger.

Vi tyckte alla väldigt mycket om hur vänskapsrelationerna skildras, okomplicerade och innerliga och vi gillade att hon har olika relationer till  olika vänner, precis som vi. Relationerna till de tre sönerna och barnbarnen är så välskrivna, allt känns rätt och autentiskt. Vi tycker om henne, hon är en vänlig och omtänksam kvinna. 

Några röster från morgonen:

  • Så förtjust i boken
  • Barnbarnen fick ta plats
  • Hon fann till slut glädje i sådant hon inte gjort på många år
  • Vad är en ljusfest? Något danskt eller grönländskt?
  • Blomsteraffärsvännen var en underbar kompisklippa
  • Hon var på internationell författarscen för inte så länge sedan, attan att vi missade

I boken bryts texten av korta stycken berättade av en kvinna som varit på en fest för en 90-åring. Födelsedagsbarnet hade önskat att alla som var på festen skulle berätta en anekdot. Kvinnorna berättade och vi fascinerades av de olika korta små berättelserna. En av oss mindes att när Jamaica Kincaid var på bokmässan önskade hon precis det här, kanske Naja Marie Aidt var med och blev inspirerad? Ett lyckat grepp i boken i alla fall.

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2025, översatt av Ninni Holmqvist. 

Inför Vitön –

Jag har strax läst ut Vitön av Bea Uusma. Fantastisk, just saying, och inför recensionsdagen i mitten av oktober bjussar jag på bloggyn om när jag läste Expedionen– Min kärlekshistoria

Boken ligger på köksbordet (plats, ljus). Jag föll i kärlek nästan på en gång. Jo, på en gång. Is, snö. Det är enkelt att få mig på fall då. Nu ligger den där – uppslagen – och lockar och pockar med sina bilder, sin vetenskaplighet och sitt suggestiva berättande. Jag går dit med jämna mellanrum och läser som belöning för väl utfört arbete men jag får svårt att koncentrera mig på det som står överst på To-Do-listan.

Jag vill sms:a boken och höra lite hur det är: heeej, och vad gör du? Och så få ett meningsfullt sms tillbaka: Jag har klättrat på de hala klipporna på Sjuöarna, den nordligaste ögruppen på hela Svalbard. 

Vid fem-tiden har jag stått vid köksbordet många gånger och jag får jobba hårt för att klara min deadline. Men jag är effektiv. Snart är jag klar.  Har det ändå tagit för lång tid? Ligger Boken kvar där ute? Vill den fortfarande att jag ska komma och läsa? Borde jag duscha först?

Så sitter jag där. Vild i håret och bläddrar sida för sida för sida. Det är spännande och vackert.  Jag vill aldrig sluta läsa och se. Expeditionen. Min kärlekshistoria blir  MIN kärlekshistoria. Och jag blir inte svartsjuk om den blir din.”

Expeditionen. Min kärlekshistoria. Bea Uusma. Utgiven av Norstedts 2013. Jag har den illustrerade utgåvan.