Inlägg

Publicerat

Fri av Natsuo Kirino

Jag har ju läsmånad Japan. När jag jag rotar i Lästa böckers förråd om Japan hittar jag den här spännande romanen och bjussar på en gammal bloggy.

”Efter det första kapitlet skriver jag ett litet namn- och relationsschema för att slippa gå tillbaka. ”Vänta, vem var Yoshiki gift med? Eller var det hon som dödade, nej just ja det var Yayoi.” Sen går det lättare.

Det här är en otäck roman. Jag är specialist på att göra om ord till detaljerade bilder i huvudet. Därför läser jag sällan skräck- eller kriminalromaner där det finns risk för ingående skildringar av våldtäkter, fingrar som knipsas av eller ögon som sticks ut. I Fri finns mycket material att göra bilder av.

Samtidigt: När jag lägger ifrån mig boken är nästan alla blod-bilder borta i huvudet. Jag minns annat.  De många sidorna får mig att lära känna de olika personerna väl, somliga blir trevligare än andra. Fyra kvinnor vars gemensamma arbetsplats är fabriken för matlåde-packning står i centrum. Vanliga (nåja, ganska) kvinnor med sina olika relationer och bakgrunder.  Vad ska man göra om man är gift med ett svin till man, blir en kärnfråga.  Det löser sig och plötsligt är de tre andra kvinnorna involverade i ett mord och konsekvenserna är inte överblickbara.

Det vilar en kyla över hela boken. När jag skriver om den nu tänker jag: är det natt under hela tiden? vilket det inte är. Men den känns metallisk och mörk med inslag av neonljus och blinkande gatlampor. Det är inte bara den deprimerande miljön eller de oväntade personerna som skapar stämningen. Jag tror att det ligger i språket också, de korthuggna meningarna.

Läser du Fri så titta på mitt relationsschema efteråt.  Fick jag det rätt?!

Fri av Natsuo Kirino. Utgiven 2007 av Bra böcker i översättning av Lars Vargö

Publicerat

En av oss kommer att dö ung av Astrid Billengren

Matildas värld rämnar när hennes kära barndomsvän Ellen tar livet av sig genom att hoppa från en balkong. Hur kan hon ha missat att vännen var så förtvivlad, Matilda kan inte förstå och hon blir som besatt av att få veta varför. Deras vänskap var djup, deras närhet var som systrars även om Matilda flyttat till Stockholm och Ellen var kvar i Malmö. Vad dolde sig inom Ellen? Och deras andra vänner i Malmö, varför har de heller inte de lagt märke till Ellens mörker. Matildas sorg och chock är gränslös och tar sig uttryck i besatthet, hon försummar sitt barn, sin man och det barn hon har i magen i sin oförmåga att acceptera att det inte finns något tydligt svar till varför Ellen inte ville leva. 

Jag är imponerad av romanbygget, av den febriga känslan som texten förmedlar. Det är trots det tunga ämnet fart och riv i boken och jag blir mer och mer orolig för Matildas psykiska hälsa. Hon tycks regrediera till en tonåring och tappar all självmedvetenhet. Skulle vilja ta tag i henne och tala klarspråk att man som ung är aldrig är beredd på att en jämnårig vän ska dö. Förvisso är ett självmord en annan sak än olycka eller sjukdom, men att jämnåriga dör är en del av allas våra liv och att hon måste ta ansvar för sitt barn och sitt ofödda barn först och främst. Jag är inte säker på att hon i sitt tillstånd skulle lyssna förstås, hon har sjunkit alltför djupt ner i mörkret. Ska inte skriva mer än så, ni får läsa den här excellenta debutromanen själva. Tror att den även tilltalar unga vuxna om ni har en sådan i närheten.  

Utgiven på Forum 2024.

Publicerat

Ett samtal om Strålarna av Jenny Holmqvist

Nu sitter vi i Falsterbo och samtalar om Strålarna. Vår och sommar 1999. Selene är 16 år och bor med sin vackra modellmamma på tjusiga Lidingö. Deras lägenhet i ett flerfamiljshus är dock allt annat än lyxig. Annie som Selene kallar sin mamma har fyllt 40 och arbetstillfällena har sinat, hon är i omgivningens ögon fortfarande vacker men hon upplever sig själv som en bedagad skönhet. Inkomsterna sinar och att ta ett vanligt Svensson-jobb tycks inte vara ett alternativ. Hon träffar en man på nätet som bjuder ner henne och dottern till hans hotell på Mallorca.

Ann-Sofie: Selene och alla andra tycker Annie är vacker. Men andemeningen i boken är väl att det är i skönheten och ungdomen som Annies skapar sin identitet. Jag tycker Selene i alla fall i början av boken låter så stolt när hon berättar om Annie. Hur hon intar ett rum, hur alla bara vill behaga henne. Och det märker ju Annie också. Men om hon blir ”gammal och ful”, hur ska det då gå? Det är väl därför som hon kramar ut det sista och åker ner till Mallis på vinst och förlust för att träffa Juuso. Vad tycker du om honom? 

Maggan: Han gör inget djupt intryck på Selene och inte heller på mig. Han är tystlåten men å andra sidan är han betraktare som ser och hör.  Tänker också att han som medelålderns lite töntig man lever upp av att ha den vackra Annie vid sin sida. Hon är en trofé för honom men egentligen är han inte så förtjust i henne.

Ann-Sofie: Exakt! Jag är inte heller förtjust i Annie. Kommer du ihåg att vi läste i bloggen Punkt slut, som avslutade med att hen skiter i hur det går för Annie? Och det gör jag också. Annie är så totalt självupptagen. Nu brukar vi väl inte spoila slutet men man kan väl ändå säga att trots allt så är den där symbiosen, beroendet eller vad man ska kalla det, mellan Selene och Annie väldigt stark. Det är väl i sig inte så konstigt, mamma och dotter liksom Selene önskar jag all lycka. Hur tycker du om sättet att berätta? 

Maggan:  Berättandet som är relativt långsamt, (menar inget negativt med detta), gör att tristessen som den utdragna semestern framkallar. Jösses att vara i Selenes situation vecka efter vecka hela sommaren. Gillar referenserna till klassiska 50-tals-filmen Sunset Boulevard, finns definitivt paralleller.

Ann-Sofie: Jag tycker också att det långsamma är bra. Hettan, tristessen, väntan blir så påtaglig. Den känns! Däremot är jag inte helt såld på slutet. Där tycker jag att det i gengäld går för fort. Lite för många saker händer på ganska kort tid. Författaren kunde ha tagit det lugnare. Eller?

Maggan: Gillar nog det abrupta i slutet. Kanske för att jag känner sympati med Selene och ett längre scenario skulle varit mer plågsamt för henne. Men visst, kanske det skulle blivit en mer ”mot avgrunden”-slut som kunde gynnat berättelsen. Mot slutet får jag också känslan att deras roller är ombytta. Annie är tonåringen som är ute på äventyr och festar medan mamman Selene får hänga vid poolen.

Utgiven på Forum 2024. Vi har inte läst Drift, författarens första bok, men det ska vi nog ta och göra!

Publicerat

Bokfrukost om Skärvor av minnen

Det blev frukost med fest! Frukostboklubben fyller nämligen 14 år i år. Läs mera om det här Boken för dagen var Skärvor av minnen av Laurie Halse Anderson, förra årets ALMA-pristagare.

Berättelsen handlar om 17åriga Hayley som återvänt till barndomsstaden med sin pappa. De har flackat omkring i USA under flera år med nu återvänder de till barndomsstaden. Pappan är krigsveteran och lider svårt av PTSD.

Vi tyckte alla om den och pratade så här:

– Välskrivet om vad som händer med människor efter krig. Ständigt aktuellt.
– Ska man betrakta det som barnets lojalitet med sin förälder eller ett medberoende?
– Hayley skyddar sin pappa till vilket pris som helst
– Mycket gripande berättelse. Trovärdigt berättad. Inkännande.
– Väldigt amerikansk. Finn är otroligt hövlig!
– Finn förstår Hayley, hans familj har också svåra problem.
– Ganska lång start, segt här. Young adult brukar vara mer drivet.

Romanen är utgiven på Lavender lit. Ett mycket trevligt och lagom stort förlag!

Nästa frukost blir den 7 maj och då läser vi Jag sjunger och bergen dansar av Irene Sola