Författaren Luisa Valenzuela är stor i sitt hemland Argentina, i alla fall i vissa kretsar. Framför allt på grund av sitt mod att ifrågasätta diktaturen på 1970-talet och för sitt fria och nytänkande sätt att formulera sig. Valenzuela står för vad hon tycker och gör ingen hemlighet av att hon är socialist och feminist in i djupaste hjärtegropen. El mañana är Valenzuelas senaste roman som kom till de argentinska bokhandlarna för två månader sedan. Det är en roman om ordet, makten, identiteten och processen att bli den man blir och varför. Allt genom huvudkaraktären Elisa Algañaraz inre och yttre kamp i livet för kärleken och den långa resa som hon tvingas ut på. Mina argentinska vänner älskar och hatar Valenzuelas sätt att skriva, det är svårt, kräver stor koncentration och enormt tålamod. Jag förstår vad de menar, för på mig går ögonen i kors efter två meningar. Men jag är ändå supersugen! Med tanke på uppmärksamheten El mañana har fått här i Argentina, kan jag bara hoppas att den snart blir översatt till i alla fall engelska (inga finns ännu på svenska). Tills dess får jag nöja mig med de tidigare verken.