Ja, jag lyssnar på ljudbok när jag promenerar, ni vet det nu, och kanske till och med önskar att jag någon enda gång ska låta bli att
ta upp det. Men nä, det går inte. Jag måste. Denna gång är det Strindbergs stjärna av Jan Wallentin (Albert Bonniers Förlag) jag måste prata lite om. Jag är SÅ besviken. Inläsningen av Johan Rabaeus funkar fint, men historien, nä, håller inte överhuvudtaget. Jag har kommit tio kapitel in i romanen och jag känner ingenting, har ingen lust att veta hur något går och blir allt slöare i stegen. Drivet är obefintligt. Karaktärerna är tråkigt uppdiktade och ännu en gång skildras allt utanför Stockholm som efterblivet. När ska vi sluta förlöljliga människor som bor utanför huvudstaden som handfallna och småpuckade? Ett så otroligt tröttsamt och förlegat grepp. Jag ska fortsätta lyssna, om den ger något i efterhand återkommer jag med recension. Men jag tvivlar.
det är på morgonen det händer!