Inom barn och ungdomslitteratur är böcker som utspelar sig på internatskolor så vanliga att de kan betecknas som en egen litterär genre. Men även vuxna fascineras av stilarten. Det har till och med skrivits avhandlingar i ämnet. Genren har i bloggkretsar fått namnet akaporr efter att de utspelar sig i akademiska miljöer. Typiska böcker är Curtis Sittenfelds I en klass för sig eller Den hemliga historien av Donna Tarrt.
Nu bjuder Breakfast Book Club och Enbokcirkelföralla in till en brunchträff där vi diskuterar akaporr och äter av Långbro Värdshus goda brunch.
Vi uppmanar alla att läsa Agnes Hellströms Ränderna går aldrig ur innan, en svensk akaporrbok som kom ut 2009. Vi diskuterar boken och varför är genren så spännande? Vad är det som tilltalar oss så? Vilka är våra favoriter?
VAR: Långbro Värdshus, Fruängen, Stockholm
NÄR: 27 mars kl 11.30.
Anmälan till petra@picha.se. Antalet platser är begränsat och först till kvarn gäller.
Brunchen på Långbro värdshus kostar 275 och innehåller allt från sillar, lax, ceasarsallad, kallskuret samt varmt såsom omelett, äggröra, lammkorv, revben, kycklingklubbor, pannkakor, soppa m.m till , ostar, småkakor, frukt och dessert. Kaffe och te ingår – annan dryck tillkommer.
Mer aka-porrlitteratur:
Curtis Sittenfeld – I en klass för sig
Donna Tarrt – Den hemliga historien
Jean Webster – Pappa Långben
Jean Webster – Patty
Agnes Hellström – Ränderna går aldrig ur
Carol Goodman – De döda språkens sjö
Jan Guillou – Ondskan
Amanda Hellberg – Döden på en blek häst
Ronna Jaffe – Klassträffen
Marisha Pessl – Fördjupade studier i katastroffysik
Matthew Pearl – Danteklubben
Om Ränderna går aldrig ur har det skrivits så här:
Ränderna går aldrig ur är en stark utvecklingsroman som vill nyansera bilden av överklassens och internatskolans slutna värld. Agnes Hellström vill med sin roman visa att alla människor oavsett bakgrund, innerst inne är väldigt lika. Alla drivs vi av en önskan att vara del av något och av rädslan att stå utanför.
”Hennes porträtt av Sigtuna internatskolas dubbelmoral är inte vackert, men inte heller pennalistiskt blåslaget som Guillous. … tillräcklig kittelpotential här för att Agnes Hellström ska kunna göra sig ett namn.”
Arbetarbladet.