I torsdags såg jag Kalle Haglunds Brunnsgatanföreställningarna. Som vanligt oerhört stilsäkert, smart, skarpt, allvarligt och roligt. Om än lite ojämnt här och där. Helheten förblir dock en pärla värd att putsa upp trista dagar, när tron på människan sviktar. I samband med dessa fyra föreställningar ger Kalle Haglund också ut boken Mellanstadier. Samlade brev, sagor, tankar och idéer. Har man följt Kalle genom åren känns några av texterna igen, ibland har tankar utvecklats och bitvis är det helt nya alster. Breven till Åsa och berättelsen om hur Kalle ringde barnboksförfattaren Ulf Stark tillhör mina favoriter. Haglund är unik på många sätt. Som poet är bäddar han in diskbänksrealism i regnbågsfärgad romantik, hans sånger ger 70-talsnostalgin ytterligare en dimension och med tydlig självdistans visar han upp en person vars hela väsen vill göra skillnad, men där världens välbefinnande väger för tungt på de ensamma människoaxlarna. Verken är värda att läsas om och om och om igen. För varje gång märker man ett nytt sätt att se dem, kanske genom att förändra intonationen en aning. Samlingen är formgiven av Bold faces och finns att köpa i butik inom kort.
det är på morgonen det händer!