Jag ska på bröllop i Italien om lite mer än en vecka och har haft en del frågor kring klädkoden som gäller. För första gången på väldigt länge har jag behövt hjälp med så kallad vett och etikett-kunskap. Inget ont om Magdalena Ribbing (alls), men jag har liksom en tro och ett hopp om att dylika regler inte ska behövas för att klara sig. Så dyker då plötsligt en ny (inte så ny men 2008, och i relation till många andra, känns den ny
) bok upp på mitt skrivbord, och bara för att den kom så lägligt blir jag nyfiken. Nya etikettboken tar upp saker som ställer hinder i vägen för oss som lever nu NU. Och som dessutom inte bryr oss så mycket om det som vi tycker ”vett och etikett” innebär. Visst finns det oskrivna regler på hur man beter sig i olika situationer, hur vi formulerar oss och när. Men i vår tid, utifrån premisser som gäller NU. Så här skriver Sofia Larsson i förordet:
Jag tycker att ett bra riktmärke för när en etikettregel ska läggas på hyllan är när folk har stora problem med att komma ihåg hur det egentligen ska vara. Regeln utformades någon gång när den var vettig och naturlig. När den slutar vara det, slutar man komma ihåg den per automatik. Och den har då spelat ut sin roll.
Befriande skönt och jag blir supersugen på att fortsätta läsa. Ett annat smakprov är när Sofia radar upp samtalsämnen som ALDRIG funkar (med ingående förklaringar till varför): Långa haranger som mest liknar ett cv. Totalsåga någon på festen. Olika dieter du testat, särskilt om du testar en just nu som gör att du oartigt tackar nej till all mat och dryck. Berätta slutet på filmer– av uppenbara skäl.
Oj va jag ska briljera på bröllopet.