Jag läser Johanna L:s bloggy – noterar: Hungerspelen, spännande och bladvändare. Åker omedelbart till Aka och köper mitt ex av Erebos.
På skolan där Nick går börjar det diskret delas ut tunna plastaskar bland eleverna. Plötsligt ökar skolket och när eleverna väl är på plats är de trötta och hålögda. Vad är det för drog? Magistern i engelska tar upp frågan men får undvikande svar. Nick är lika frågande, hans gode vän Colin verkar involverad men vägrar berätta. Så en dag får Nick frågan: ”Vill du ha?” Han lovar att underkasta sig reglerna att inte avslöja någonting för någon om…dataspelet.
Snabbt sugs Nick in i Erebos- datavärlden där han med sin spelfigur Sarius blir en sann krigare och pussel-läggare. Men Erebos är Spelens Spel och går långt utanför datorskärmen. Linjen mellan verklighet och spelvärld tunnas ut och det är svårt att dra gränsen.
Ja, jag vill verkligen veta hur det går. Det är därför jag vänder blad efter blad. Och jag imponeras av idén och hur författaren håller ihop trådarna. OBS!! Viss SPOILERVARNING: //Men jag fattar ärligt inte vad det är som får ungdomarna att fastna så hårt i just det här spelet. Först tänker jag att det är ett slags sekt-beteende: vi mot de andra. Men eftersom de inte får prata med varandra utanför spelet faller det. Och också i spelet är det otillåtet att ge tips för att tydligt hjälpa varandra. Dessutom går det lite väl enkelt att manipulera ungdomarna till farliga uppdrag. //
Samtidigt: Jag spelar inte mycket, men jag tittar desto mer när andra gör det. Jag tycker författaren lyckas bra att skapa en realistisk spelvärld och jag är övertygad om att unga människor sträckläser den här romanen oavsett om det är spelare eller inte.
Erebos. Ursula Poznanski. Utgiven av Opal förlag 2011.
Spoilerkommentar: Kan inte en del av tjusningen och att man fastnar vara de andra figurerna i spelet, som man vet är ens kompisar, eller iaf kanske? Nick försöker ju hela tiden lista ut vilka som är kvar och vilka de är. Och så det där att man får skapa sig själv ju. Jag skulle bli mkt nyfiken!
>>Johanna. Jo, att lista ut vilka de andra är, det är en viktig grej, det har du rätt i. Jag vet hur uppslukat/fast/beroende man kan bli av spel, men här gick det undan.. För undan.
Har ca hundra sidor kvar i Erebos och jag känner en enorm hatkärlek till boken. Jag växlar mellan att förstå fullständigt och att tveksamt skaka på huvudet. Men suget att läsa vidare är enormt, jag läser på pendeln, i rulltrappan, när jag går från t-banan till jobbet. Måste. Veta. Hur. Det. Går.