Ru

Vägen till Svolvær är dryga tre timmar lång och oavbrutet vacker. De höga bergen, havet i alla skiftningar från mörkblå till blekturkos, vägen som snirklar sig fram på bergssidan. nej jag tröttnar aldrig. Plötsligt dyker Nick och Norah upp. Jag läste om dem och deras  låtlista förra gången jag åkte här. Nu kommer jag i håg små citat, korrekta eller inte.

Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste minuterna?

Jag läser alltid när jag åker buss/tåg/flyg. Jag har ett sätt att läsa som gör att jag samtidigt kan titta på utsikten . Jag vet inte hur det går till men det är i alla fall härligt att kunna. De här timmarna läste jag Ru. Hurraropen om den här boken har jag hört länge. Men jag blir sällan lockad av sådana, utan istället skrämd. Höga förväntningar på en bok =  livsfarligt för mig.  Nu försöker jag bara koppla bort det  och läser på. Det visar sig vara en  fin bok med ett lika vackert språk som Lofoten utanför bussfönstret.

Som barn levde Nguyen ett rikt liv i Vietnam, men fick lämna  sitt land som båtflykting. Så småningom hamnar hon  Quebec. I  korta minnesassociativa avsnitt flätar författaren en roman där Saigon i då och nu blandas med Quebec. Allt finns till på en och samma gång.  Samtidigt skiljs tidplanen åt genom att den vuxna kvinnan kan förstå sig själv nu först genom att betrakta sig då. Saknaden efter sin mor, kärleken till sina barn det vardagliga och det politiska, allt ryms på de blott 150 sidorna.

Jag ställer den i bokhyllan i sjöhuset och hoppas att någon norpar den.

Ru. Kim Thúy. Utgiven av Sekwa 2011. Min pocketversion kom 2012.

_____

Mer om den här Lofotenresan.