Same same varje år. Så nu ger jag upp. Så här skrev jag för ett år sedan.
En bokbloggar-tolva tänker jag mig. Så här:
En gång i månaden besöker jag en av bokbloggarna jag läser och ber om ett “bästa boktips”. Det får väl bli slumpen som avgör vem jag ber om råd eftersom jag följer fler än tolv bloggar. Bloggaren ger ett förslag, jag läser och bloggar sen som vanligt om boken.
Komma ihåg då, varje månad? Hm. Jag får lägga in en påminnelse i mobilen helt enkelt.
Januaris boktips ber jag Enligt O om!
Det började bra. Enligt O gav mig Islossning och jag läste. Februariboken kom från Hermia och sammanslogs med en passande Osloresa. Sen kom marsboken. Bokbloggaren svarade inte och när jag deprimerades över o-svaret fick jag höra om familjetråkigheter och förstod. I april fick jag tips av fru E. I maj glömde jag bort att fråga någon och när jag mindes till sommaren så tänkte jag att va f-n. Och gav upp.
Enligt O kör en liknande variant i år, och det är ju onekligen roligt med de dedicerade boktipsen Men jag tänker inte inte inte ha någon planerad utmaning i år. Ingen spänningsläsning, ingen författarfemma, ingen boktolva.
Inte ens den fina tusen-och-en-natt-läsningen tänker jag lockas in i.
Det får gå som det går.
Och det går säkert alldeles utmärkt. Lustläsningen ÄR den bästa läsningen.
Tänkte faktiskt på din egenstartade utmaning för ett tag sedan, och på vad som hände med den.. men så där kan det gå… Har insett att läsutmaningar för min del oftast leder till ett självpåtaget dåligt samvete för att inte ha hunnit/velat läsa så de får vara. Jag gör som Josefine istället och låter lusten styra!
Jag hakar bara på den utmaningar jag verkligen känner för, men inte ens då lyckas jag slutföra alla … Det bästa är nog lustläsning styrd av just lust och inte måsten. Det går som det alltid går med läsning – bra! 🙂