God fortsättning på det nya året! 2014, ljuvlig så här års som en nyfödd bebis och med storartade framtidsutsikter. En sak som jag inte har lovat för året är en läsutmaning. De går alltid åt helvete för min del. Trots goda föresatser som 2012 års bokbloggartolva till exempel. Så, inget sånt. Bara läslust. Svårt nog. Förra årets höst var seg och jag läste så taffligt. Nästan varje bok tog emot. Tiden fanns, men koncentrationen var dålig. Tittar jag igenom bloggen är det många böcker som är nedslags-lästa i fragment och splitter. Det är, skrev jag i loggboken, som om jag inte förstår hur jag ska göra när ögonen ska stanna kvar vid bokstäverna.
Någonstans i december påbörjade jag en bloggy som jag kallade sssssssch – lästräning pågår. Men jag hamnade i ett googlande om hur man stavar det där ljudet som betyder tyst! Hur gör man?
Bortsett från det lyckades jag starta lästräning. Det gick helt enkelt ut på att sitta på en viss plats och läsa 10 sidor dag ett, 20 sidor dag två, 30 sidor dag tre och så vidare tills jag var uppe i sjuttio sidor om dagen vilket är mitt genomsnittliga mått tror jag. Vanligen läser jag i allmänhet inte så tidsstrukturerat men nu talar vi alltså lästräning. Det gav resultat. Koncentration och flow kom tillbaka och jag har de senaste två veckorna lyckats läsa:
Omläsning av Dykungens dotter. Nyläsning av Onåd, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv, Farväl för nybörjare och Lex Bok.
Jag håller tummarna för mig själv och skriver in min gamla och mycket goda lästimme i kalendern nu.
Känner igen mig i det du skriver – har lagt alla listor på hyllan. Hmm… lästräning, varför inte? Bara det fungerar – allt som fungerar att få läslust tillbaka är Bra! Lycka till!
Åh, så skönt att höra att du också haft det lite läsmotigt. Som en bekräftelse på att man inte är ensam. Jag har lästränat under julen. Inte så lätt som man tror. Det är ju mycket annat som man tycker att man måste hinna med under lång ledighet. MEN jag har slagit mig ner i en gammal fåtölj vid en ny plastgran och bara läst. Hunden har hoppat upp i knät och muttrat när jag bytt ställning. Ännu mer muttrade hon när jag ville resa mig upp, så det var effektivt att ha den lilla ludna klumpen i knät. Och mysigt!
Hur mycket man än älskar att läsa, måste man erövra läsningen ibland, trycka på omstart, ta sig i läskragen – kalla det vad ni vill – så är det bara. Det flyger inga färdigstekta böcker i munnen, typ.
Jag är nöjd med mitt projekt och hoppas att jag kan bibehålla den här vanan när granen är nerplockad och när vardagsstressen knackar på.
Lästräning, ja, och det handlar också om HUR vi läser nuffötin. Snabbt, kort, översiktligt. Jag är inte motståndare till det, men har märkt att det påverkar den andra, skönlitterära läskoncentrationen.
Så, borde jag skriva in Den ooofiska lästräningen i kvällschemat bredvid det andra?
Jag har upptäckt att det är praktiskt att vara internetlös. Då kommer läslugnet. 2 timmars internetskugga om dagen? Skulle det kunna va nåt?
>> Camilla. In med den ooofiska timmen! Jag tror att jag har den i blodet men insett att den måste gå via to-do-listan.
>> Anna. Jadu, inte ens det hjälper mig alltid. Men en god hjälp!!