Du vill inte att jag skriver den här boken. Det har du sagt. Du har bett mig om det. Du hade tänkt på det hela kvällen, hela natten, du ville inte.
Så inleder dottern boken om sin far. Han var företagsledare i ett stort bolag, och dömdes för korruption efter en muta på fyra miljoner francs i syfte att komma över vattenmarknaden i en stad. I samma veva som pappan avtjänar sitt straff blir modern sjuk och dör ganska snart. Kvar blir tystnad och förvirring.
Jag vet bara en sak: jag vill att min text ska nå dig, måtte vi inte komma oberörda ur detta.
För att försöka förstå skriver Laurence Tardieu sig fram till de förklaringar och de ord pappan aldrig gav. För, säger hon ”är det inte så att tystnaden i allt det är mer skrämmande än vilken som helst bekännelse?” Pappan hade i alla år varit en ledstjärna, en förebild, den man som stöttat Laurence i besluten hon fattade. Oavsett. Hur skulle hon kunna förhålla sig till honom nu? Vad blir han nu?
Tankarna vindlar, i bland fragmentariskt. Hennes kärlek och ilska är tydlig och förståelig och ofta är det allmängiltiga och viktiga frågor som förs fram. Ändå blir det stundtals för privat. Jag får kliva in i dagboksanteckningar som inte blir angelägna. Då bläddrar jag snabbt vidare. För det är så mycket som är vackert i boken. Språket (vilken översättning!) , tilltalet, kärleken. Och pappret!
Sorgens förvirring. Laurence Tardieu. Utgiven 2011. På svenska av Oppenheims förlag 2013.
____
Laurence Tardieus förra bok (på svenska) Eftersom ingenting varar är en av mina bästa böcker. Ever.
Håller med dig om att det är en fin författare, också att Eftersom ingenting varar är ett snäpp vassare. Den hamnar högt på min bästalista också. För mig som bor i Gbg så var tankarna om vad korruption gör med människor, familjer osv mycket dagsaktuell när jag läste. Funderade lite över det i min text.
>> Ja, jag tänker på att hon säger att ”alla gjorde det”.
Jag faller också pladask för språket. Så uttrycksfullt! Och håller med dig i att det blir lite för privat emellanåt och att den första romanen är ännu bättre. 🙂
>> Fru E, ja, vilken översättare det måste vara.