Salig svärfar lämnade en del spännande litteratur efter sig. Jag var mer entusiastisk då än jag är nu när dessa två kommer fram i min nitiska städning av hyllorna. Men snygga är de.
Så skrev jag först. Därefter googlade jag upp Tataröknen. Ingrid (ni läser väl hennes blogg? Alltid intressant läsning) skriver att:
…det är en bok jag aldrig någonsin kommer att glömma. Den förtjänar att bli läst av många.
Det gör ju att jag inte vill lägga den långt bak i hyllorna. Om boken Den förtröstansfulle självspillningen hittar jag ingenting. En intressant titel, dock. Någon som känner igen den?
—–
Jag städar min bokhylla för #Blogg100.