Enligt O har Japan som tema i bokgeografin och jag hänger med.
1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Det var Johanna Lindbäck som inspirerade till läsning av Haruki Murakami för flera år sedan. Jag har fler olästa än lästa.
Vi kom över havet tar sin utgångspunkt i Japan där de japanska kvinnorna packar sina kappsäckar med kimonor, penslar och fotografier på männen i A-M-E-R-I-K-A som de gift sig med. Fantastisk bok.
2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Amélie Nothomb har skrivit Underkastelsens sötma, en lättläst och riktigt rolig bok där huvudpersonen jobbar under ett år på ett stort företag i Japan. Inte bara chefen – den undersköna Fubuki – har rätt att köra med henne utan också chefens chef, chefens chefs chef och så vidare upp i hierarkin. Hon försöker vara ambitiös, men det gäller att inte kliva utanför givna ramar och ta för sig. Sådant straffar sig. De sista månaderna får Amélie sköta toalettrengöringen på avdelningen.
Den sista samurajen – Helen DeWitt. Ligger på min topp-fem-listan över Bästa Böcker. Romanen förväntar sig en intelligent läsare och förutsätter att läsaren är bekant med – och mer därtill, tror jag – litteraturhistoria och akademiska världen. Kopplingen till Japan är att huvudpersonen Sibylla vill ge sin lille son L bra manliga förebilder – hon hittar dem i Akiro Kurosawas De sju samurajerna.
L (läser textremsan): Jag heter Katusushiro Okamoto. Låt mig få följa dig
L: Jag heter Kambei Shimada. Jag är bara en ronin. Vad är en ronin?
Jag: En herrelös samuraj.
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Jag har fått den som tips av en säker källa.
4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Japan.
Lost i translation är en av mina bästa filmer. Jag har sett den otaliga gånger och tycker om precis allt om den. Sedan har jag också tittat och gillat Sandra Beijers Tokyo-berättelser!
Jag är lite stolt över att jag i mitt eget japaninlägg lyckades undvika att nämna min absoluta bokfavorit, Den sista samurajen 😉 Underkastelsens sötma är kul!
>> Bokmoster. Åh! Då bildar vi en klubb ihop – Den sista samurajen-klubben.
”En gåtfull vänskap” är en jättefin berättelse tycker jag. Kan visserligen bero på min kärlek till matematik. I övrigt känns det som att det finns mycket fin filmkonst relaterad till Japan. Men med en sådan historia, kultur och natur är det kanske inte så konstigt.
Innan jag läste ditt inlägg till slut tänkte jag genast på En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa. Men så kom den. Hoppas och tror att du gillar den.
Minns du Sadako vill leva? Gick som radioföljetong på 70-talet. Ungdomsbok tror jag. Måste googla. Så sorglig den var och så bra.
>> Kerstin. Nej Sadako vill leva minns jag inte. Vi får se vad du kommer fram till när du letar. Jag skriver om Herr Isakowitz senare i veckan, samma sak med Stockholm stories. Är den på väg att sluta att gå på biograferna nu?