Under tiden jag läste denna bladvändare funderade jag inte speciellt mycket. Läsningen var underhållande och när jag läst klart var jag klart nöjd med slutet. Men så började tankarna komma…
Mina funderingar nådde fram till slutsatsen att berättelsen är mer komplex än vad den romantiska ytan ger sken av. Framförallt är den väldigt svensk, väldigt 2014 och förmodligen ganska storstadspräglad. Mycket som sägs mellan raderna tycks självklart för oss jämställda svenskar, men om boken översatts till ett annat europeiskt språk, hur skulle man där tolka den outsagda indignationen i att en man avbryter sin föräldraledighet på sin frus och sina barns bekostnad? Skulle man bli förvirrat fundersam över det som vi i Sverige kallar livspussel och som för oss är självklart?
Det har varit en livlig diskussion på facebook om bokens huvudperson, Susanna. Det är uppenbart att hon gör många läsare arga och upprörda eftersom hon tycks helt blind inför det som står skrivet i eldskrift framför henne. Men är det inte så för oss alla? Det är så lätt att se situationen tydligt från ett annat perspektiv, men när det gäller dig själv ser du bara inifrån. Jag tror det kan vara därför vi blir så arga på Susanna, hon ger oss en känsla av att vi kanske inte ser det självklara i våra liv heller.
Det är svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket, jag lägger bara till att jag väldigt gärna vill läsa fler romaner av Anna Lönnqvist. Jag hoppas också boken blir översatt, hon är minst lika bra feelgoodförfattare som sina framförallt ”anglosaxiska” kolleger som befolkar denna genre. Och för all del, modern relationsroman som boken kallas av förlaget är en bra beskrivning av berättelsen det med.
Tills kärleken skiljer oss. Anna Lönnqvist. Utgiven på Ordberoende Förlag 2014.
Ett svar på ”Tills kärleken skiljer oss”