Torsdagsmorgonen firade vi John Green vars bok Förr eller senare exploderar jag, vann Bokbloggarnas litteraturpris. Hurra! Här sitter Petra Jankov Picha med kopia på diplomet.
En stående replik, tror jag, när jag skriver om bokfrukostarna är ”meningarna är delade” eller något liknande. Men det är ju så. Vi var fjorton personer och då blir det fjorton läsningar av romanen.
En historia jag bär med mig. Jag kommer att tänka på Hazel och Augustus länge. Och vilket elände de råkar ut för allesammans. En vacker kärlekshistoria. Aldrig sentimentalt. Usch, vilken konstruerad dialog. Amsterdam – nej, vilken svacka. De fick till det! Föräldrarna är så fint beskrivna.
Det är det som gör en bokklubb så rolig och intressant. Läsningen blir inte en egen syssla utan med andras synpunkter växer romanen och man får nya perspektiv på det lästa. Det är därför vi har frukostklubbat i fyra år. Och det är därför som vi kommer och fortsätta länge till.
Välkommen du också!
Andra böcker som vi pratade om:
Lennart dog ung av Dorrit Fredriksson. Tillträde till festen av Gunnel Beckman. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Pappersstäder, Var är Alaska av John Green. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Eleanor&Park av Rainbow Rowell. Livet efter dig, Sophies historia av Jojo Moyes. Näckrosbarnen, Nymfens tid av Susanne Axmacher.
Vilken god tårta det var, tack! Och vilka intressanta samtal, som vanligt! Det här är den bästa formen av bokprat jag stött på. Ser fram emot de kommande 40 åren.
>> Kerstin . 40 år, minst!