Min plan att starta sommaren med att åka till London gick i stöpet. Som tröst skaffade jag mig Håkan Nessers Himmel över London och fick hundratals sidor med Londonreferenser vilket kändes fint. Jag har läst ett par böcker tidigare av Nesser, och imponeras av såväl språk som komposition.
Nu hade jag förväntat mig mer kriminalroman , men det här blir något annat. Till London kommer Leonard med sin livskamrat Maud för att fira sin födelsedag. Han arrangerar det hela på en tjusig restaurang och bjuder in Mauds vuxna barn och två personer till. Till saken hör att Leonard inte bara firar. Han är också svårt sjuk och man förstår att något avgörande kommer att presenteras för deltagarna på födelsemiddagen. En gul anteckningsbok med Leonards 60-tal där han träffar och förälskar sig i den mystiska Carla är en viktig del av romanen. Romanfigurernas perspektiv berättar historien växelvis tills plötsligt en tvärvändning sker och en ny person kliver in på arenan. En romanskribent som skriver på en roman om London. Häpp!
Jag blev både besviken och fascinerad. Fascinerad över att hela berättelsen håller samman och att kompositionen är så originell och väl genomförd. Besviken för att det blev en annan sorts berättelse och för att jag då tappade ett visst intresse för romanfigurerna. De blev som marionetter. Samtidigt – det här är en bok som man vill läsa till det sista bladet. En bladvändare, en nagelbitare och ett kryss i min bingoruta med rubriken Suspense.
Himmel över London. Håkan Nesser. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2011.
Jag fullkomligt älskade den här boken och jag hade hört så mycket om den innan jag läste så jag visste att det inte var bara en kriminalroman. Eller egentligen så tycker jag nog att Nessers böcker sällan är bara kriminalromaner 🙂
>> Monika! Då låter det som om du kan ge mig ett förslag på min nästa Nesserbok! (Hoppas, hoppas) Jag eftersöker ingen kriminalroman, särskilt. Det var bara det metafiktiva som fick mig att sucka lite, just i den här boken.:)
Jag är ju löjligt förtjust i hans böcker om Barbarotti, vet inte om du har läst dem, men den första heter Människa utan hund. Det är visserligen ett mord i den, men det inträffar inte förrän halvvägs in i boken eller så och fokus ligger på karaktärernas inbördes relationer.
>>Monika. Tack för tips!