Anna-Lisa Almqvist skrev häst-böckerna om Annika, Bettina och hästen Turk. På väg hem från en tur till Sandhamn kom jag och min väninna plötsligt till insikt om att vi delade en gemensam läsupplevelse. Vi vältrade oss i minnen om hur Annika vann en stor hopptävling i Norge, hur hon räddade hästar från ett brinnande stall samt inte minst hur hon trånade efter Harry, Turks ägare. Vi surfade på telefonen och lyckades hitta bilder på de olika omslagen. Vi var tillbaka i vår barndom och de läsminnen vi delar trots att vi inte alls kände varandra som barn, vi blev vänner först i 40-årsåldern.
Böckerna gavs ut på B.Wahlströms bokförlag under 60-talet. Just detta förlag hade låg status i bokkretsar på den tiden, ansågs som mindre fint eftersom man gav ut vad som ansågs vara ren underhållning. Bibliotekens barnavdelningar köpte sällan in böckerna, men vi som var i bokslukaråldern vi läste, vi lånade av varandra, läste ut och läste om. Och vad vi pratade om de olika böckerna, jag minns att det var precis som när jag nu så många år senare deltar i olika bokcirklar. Jag minns också att min veckopeng när jag gick i fyran räckte till en Wahlströmsbok nästan precis på öret. Jag valde ofta bort andra saker för en Wahlströms flick-ungdomsbok.
Böckerna som ofta skrevs i serier var kanske inte alltid så korrekta, men inte sällan skrivna på ett välkomponerat och drivet språk. Jag tror böckerna var en fantastisk inkörsport för en ungdom att tillägna sig läslust. Jag tror också att de gav bra allmän lästräning och jag minns hur min fröken på skolans mellanstadium försökte uppmuntra flera tjejer med annat modersmål än svenska att läsa Lotta-böcker av Merri Vik.
Mina minnen av Wahlströms-böckerna är fyllda med underbara läsupplevelser, men även med en inlärd sanning att mina älskade böcker inte egentligen var god litteratur. Jag hörde för en tid sedan om unga tjejer som älskade Harlequin-böcker och hur någon tagit tag i detta och försökte få flickorna att utveckla sitt läsande. Det sades inte rätt ut, men undermeningen var att böckerna tjejerna läste och tyckte om, inte var god litteratur.
Kommer ni ihåg det gamla ordspråket som lyder ”All mat är god” jag skulle vilja gör att travesti och säga ” All litteratur är god”.
Men Harry, som jag trånade efter honom och ville vara en lika god ryttare som Annika! Jag läste allesammans. Samt resten av de rödryggade hästböckerna. Av de grönryggade läste jag tvillingdetektiverna Klas och Göran.
Klas och Göran som bodde i Vindsele i Norrland. Fast deras kusin Hubert bodde på Kaptensgatan. En kompis till mig fick jobb på ett företag som hade sin lokal på just Kaptensgatan. En annan kompis blev alldeles till sig när hon hörde det och fick fram med andan i halsen: ” Men där bor ju Hubert!”
Haha! Ibland funderar jag på att göra sightseeing i Sthlm med utgångspunkt från de där böckerna.
Ååååhhhh! Annika-böckerna. Jag kommer som vanligt inte ihåg några detaljer eller personer, men jag störtgillade böckerna om Annika. Ångrar nu att jag bara sparat någon som ett minne 🙁 Får börja dammsuga Tradera, Bokbörsen och loppisar igen.
Anna-Lisa Almqvist var gift med Bertil Almqvist (TROR det var hustru nummer ett, men det kan ha varit nummer två också). Ni vet han med Barna Hedenhös och boken om Vasa.
Jag vet Kerstin, det var ju han som gjorde ditt koss-spel 🙂 Tänkte ta med det i inlägget men så började jag skriva annat:-)