Helt ärligt, jag tänkte ta en short cut och inte titta på direktsändningen när årets nomineringar till Augustpriset presenterades. Trodde att det skulle vara lätt som en plätt att få uppdateringar men ingen info lades ut på webbplatsen vilket var synd. Inte heller tidningarna rapporterade under presskonferensen.
Nå: Av de totalt arton nominerade har jag läst 2, och båda är i barn- och ungdomsklassen. Nästa år hoppas jag att man kommer att dela upp priset i två: ett för barn, och ett för ungdom.
Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, Malin Axelsson, Klara Persson,
Nu leker vi den fula ankungen, Barbro Lindgren, Eva Lindström,
Vi är vänner, Eva Lindström,
Tilly som trodde att…, Eva Staaf, Emma Adbåge,
Vi springer, Joar Tiberg, Sara Lundberg,
Mördarens apa, Jakob Wegelius
Årets svenska fackbok – ingen har jag läst. Så dåligt. Lars Lerins bok har funnits på inköpslistan hur länge som helst för att inte tala om Anna Charlotta Gunnarssons .
Popmusik rimmar på politik, Anna Charlotta Gunnarsson,
Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Håkan Håkansson,
Naturlära, Lars Lerin,
Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter, Anders Rydell,
Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander,
Erik och Margot. En kärlekshistoria, Per Wästberg,
Bland de skönlitterära ligger åtminstone fyra av dem på nattduksbordet* och en är nästan utläst. Men det räknas inte i här:
Ma, Ida Börjel,
*Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg,
Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck,
*Liv till varje pris, Kristina Sandberg,
*De utvalda, Steve Sem-Sandberg,
*Beckomberga. Ode till min familj, Sara Stridsberg,
Jag hade hoppats på Therese Bohmans Den andra kvinnan, var helt övertygad och jag trodde också att Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam skulle nomineras. Till vinnare ser jag hursomhelst Kristina Sandbergs Liv till varje pris.
Om inte Kristina Sandberg får priset i år blir det fel, tycker jag. När första boken ”Att föda ett barn” om Maj, hemmafrun i Övik, kom, blev boken rätt lite uppmärksammad, som jag minns det. I fjol, när ”Sörja för de sina” hade kommit blev hon inte heller nominerad och det ansågs att motivkretsen, kvinnors obetydliga sysslor, redan var avhandlad i Sigrid Combuchens ”Spill”. Så nu är det dags. ”Jag håller på med någon slags utforskning av kvinnoförakt” säger hon i SvDs stora artikel om hennes prosa för nån tid sen. Hennes böcker är mycket givande läsning, tycker jag.
Men jag direkttwittrade ju! 🙂