Fyren mellan haven av M.L. Stedman.

Bokens omslag är vemodigt blått med en gnistrande stjärnhimmel. Fyren höjer sig som en mörk skugga ur grodperspektiv precis så som jag föreställer mig natten ute på ön Janus Rock. Ön med fyren ligger mer än en halv dagsresa Australiens kust där den varma indiska oceanen möter det kalla södra ishavet. Det är 1920-tal och den unge Tom Sheridan har återvänt från skyttegravarna i Europa med sargad själ. Han söker lindring och ro i det ensamma arbetet som fyrvaktare på Janus Rock. Mest av en slump möter han Isabel, som är redo att dela hans ensliga liv. Paret är lyckliga tillsammans men barnet de så hett önskar sig kommer inte.

En stormig natt driver en båt iland på Janus Rock, i båten finns en död man men också ett levande spädbarn. Ett spädbarn under tre månaders ålder som skulle kunna vara Isabels och Toms eget, då Isabel bara veckan innan haft ett sent missfall. Isabel övertalar Tom som mot bättre vetande går med på att behålla barnet. Isabels längtan och omedelbara kärlek till den lilla flickan får henne att uppfyllas av tron på att barnet är guds gåva samt att barnet som enda överlevande från ett skeppsbrott inte har några anhöriga.

Men vem är egentligen den lilla flickan som Tom och Isabel kallar Lucy, finns det verkligen ingen som saknar och sörjer henne? Fyren mellan haven handlar om barnlöshet och längtan efter barn i en annan tid än vår. Den handlar om krigets fasor och den avsky som fanns mot tyskarna efter andra världskriget. Den handlar om att det ibland är omöjligt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Den är således synnerligen aktuell och den är så innerligt vackert skriven. En av mina favoriter under 2014.

Utgiven av Massolit förlag 2014, översatt från engelskan av Katarina Falk.