I den mkt hanterbara läsutmaningen jag under året kanske följer har jag nu klarat av nummer 1: Läs en bok med ett djur på omslaget. En omläsning – sådan kan alltid vara vansklig då läsupplevelsen tenderar att romantiseras och växa allteftersom åren går.
Denna gång – icke. Tvärtom faktiskt. Det finns saker i den här boken som jag helt enkelt glömt bort och som nu kom som en positiv överraskning. Huvudpersonen Anna lever ensam, jobbar som frilanstecknare och har just avslutat ett ganska långt förhållande med en gift man. Vad gör man nu? Anna åker till Borneo: komma bort, vidga vyerna, sörja.
Och när jag satt där på stenblocket och såg ner i det guldbruna vattnet så hände något med mig.
Jag gav upp. Jag släppte allt. Jag lade av mig hela bördan.
Men någonstans där i djungeln är det något som bosätter sig i hennes lår. En böld? Ett insektsbett? I Sverige träffar hon en läkare med tropiken – såväl sjukdomar som insekter – som specialitet och han inser snabbt att det är en unik utrotningshotad fjärilslarv som skaffat sig ett bo. Ädelt låter läkaren Anna bo i sitt fjärilshus. I väntan på den vackra kläckningen.
Det är magiskt och realistiskt och det är lockande och obehagligt så att jag tappar andan. Fortfarande. Läs den. Läs om!
Värddjuret. Marie Hermanson. Utgiven 1998 av Albert Bonniers förlag.