Det är inte ett dugg inspirerande att skriva om böcker jag inte gillat, men eftersom jag ofta är ganska entusiastisk i mina inlägg så måste jag nog också för min trovärdighets skull tala om vad jag inte gillat.
När duvorna försvann av Sofi Oksanen. Jag veeet, hon skriver fantastiskt bra, hon är en fantastisk berättare, men hennes böcker är kyliga och hennes personer väcker inga känslor hos mig varken positiva eller negativa.
Lilla smycket av Patrick Modiano, fångade mig inte alls och eftersom det sägs att han skriver samma roman om och om igen kommer jag nog inte att läsa något mer. Fast något gnager i mig här, kan det kanske blixtra till? Karln fick ju faktiskt världens mest prestigefyllda litteraturpris.
Swing av Bengt Olsson, vilken utomordentligt tråkig roman, tycker annars jättemycket om Bengt Olssons texter, men det här var absolut ingenting för mig.
Erövraren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, den femte delen om psykopaten Silfverbielke. Jag har förfärats och fascinerats av de fyra första böckerna fantastiskt inlästa av Stefan Sauk. Författarparet skrämde nästan skiten ur mig med den tredje och fjärde boken i serien. Men nu platt fall! Författarduon valde modigt väg i upplösningen av bok nummer fyra och det borde stannat därvid.
Utsuddade spår av Dror Mishani, en hyllad deckare som utspelas i Tel Aviv. Tyckte den saknade personlig ton och var inte ett enda dugg spännande. Fast jag gillade den unge polisen, bokens huvudperson.
Om ni vet med er att ni brukar avsky de böcker jag utgjuter mig positivt om ska ni definitivt läsa alla ovanstående böcker. Tror alla finns i både pocket och E-bok och på ett bibliotek nära er.