Vårens sista bokcirkelträff blev en picknick i Rålambshovsparken i ett aningen kyligt Stockholm. Trots vädret var vi långt ifrån ensamma där i parken, vi svenskar är ett entusiastiskt folk när det kommer till att låtsas att det är sommar.
De flesta av oss gillade Född på en söndag framförallt skildringen av huvudpersonen Jarls ”Jalles” barndom. Ett maskrosbarn i 60-talets Örebro som växer upp med en psykiskt störd mamma och en frånvarande pappa, men som har turen att få en kärleksfull styvpappa. För oss som är jämnåriga med Jalle och författaren, var boken en chokladask av referenser och minnen från 60 och 70-talen. Inte minst Jalles stora passion, seriealbumen om Tintin.
Här är några av kommentarerna:
Aningen spretig men helhetsintrycket var bra.
Beskrivningen av hur Jalle anpassade sig efter mammans nycker var smärtsam.
Positivt helhetsintryck men romanen kunde kortats ner.
Bäst var skildringen av Jalles barndom.
Jag hade svårt med kvinnoskildringarna.
För mycket konstlat sex.
Fick ångest av mamman.
Skildringarna av jetsetlivet kändes fåniga.
Slutet var mycket snyggt.
Barndomsskildringen var fascinerande.
Slukade boken fast början var bäst.
Svårt att få ihop skildringen av Jalle som ung och Jalle som vuxen, fattades något i mitten av romanen.
Klockan som Jalle bar och hela tiden bytte ut, sa väldigt mycket om honom som person.
Jalle valde en kvinna som var lik hans mamma.
Kan man sina Tintin-album är Född på en söndag ett måste! Likaså om man minns racerföraren Ronnie Pettersson och hans våldsamma och tragiska död.
Född på en söndag är utgiven av Nordstedts 2015 och är PeKå Englunds debutroman.