Marie jag har som bekant en minibokcirkel där vi läser Himlakroppar. Sakta men säkert tar vi oss framåt och har nu nått drygt 700 sidor.
Ann-Sofie: Jag stressläser och det gör att berättelsen inte fäster på mig. Det är välskrivet, välberättat men alla orden. Stjärnorna kommer att straffa mig… En annan sak jag tänker på är att jag sa ungefär samma sak när vi läste Blonde. Nästa gång vi har minibokcirkel kör vi en superkort roman. Men du gillar den här.
Marie: Ja, jag gör verkligen det. Men jag tror vi får läsa på helt enkelt. Inte så mycket vi kan säga just nu. Det händer ju inte så mycket. Två saker jag tänkte på: Är det verkligen Lydia som är änkan, hennes namn nämns ju aldrig i breven. Eller så är jag bara skeptisk eftersom hon verkar ha något att dölja. Och så den andra mannen med namnet Shephard som dök upp, han måste väl ha något att göra med fängelsedirektör Shephard. Spekulationer, spekulationer.
Ann-Sofie. Ja, de där gåtorna som dyker upp. Det är tur. Jag hoppas att något helt oväntat händer snart.
Marie: Det tror jag det gör. Vi kommer nog att få veta mer om Walter Moody snart. Även han verkar dölja något. Fascinerande att författaren lyckas hållas oss, eller mig, i sitt grepp.
Nu åker vi på bokmässa. Men sen läser vi ut boken, eller hur!