Grafisk roman eller serieroman, jag antar att man kan kalla denna bok för vilket som. (Om detta är fel, ber jag allra ödmjukast om ursäkt för min okunnighet). Jag älskade serier som barn och ungdom men läser sällan idag, vilket jag efter att ha läst Stina Hjelm betraktar som en brist.
Faktiskt var det vårt bokbingo i somras som ledde mig till boken, en av utmaningarna var just att läsa en grafisk roman.
Men vad jag har skrattat åt hennes svarthumoristiska burleska bilder!
Det är förvisso ett skratt som fastnar i halsen och det känns ofta som att tjuvtitta genom ett nyckelhål eftersom romanen är väldigt självutlämnande.
Vi får följa Stinas liv under ett år i Malmö där hon bor på ”mysiga Dalaplan” och försöker komma över en stor kärlekssorg. Förfäran blandat med igenkänning från mitt liv som 20-någonting får smärtan i att försöka finna sig själv bubbla upp till ytan igen och jag tänker att det aldrig någonsin har varit lätt att vara ung.
Även om motsatsen ofta hävdas…
Utgiven på Kolik förlag 2014.