De vackraste av Karin Slaugther

Klaustrofobisk och djupsvart thriller om en familj vars äldsta dotter varit spårlöst försvunnen i 25 år. Nu mördas den yngsta dottern Claires man och misstanken om att det kan finnas ett samband väcks då Claire hittar en kompromenterande fil på sin makes dator.

Jag är kluven till De vackraste. Den bottenlösa sorgen efter den försvunna dottern är skickligt skildrad, familjemedlemmarnas olika sätt att förhålla sig till sorgen och ovissheten likaså. Jag fäster mig vid mellandottern Lydias historia, men skildringarna av våld mot kvinnor blir aningen för magstarka för mig. De är naturligtvis skrivna för att väcka avsky hos läsaren, men enligt mitt förmenande saknar Slaugther den elegans som krävs för att kunna skriva om kvinnovåld på ett så detaljerat sätt.

Annars är boken en genuint läskig psykologisk thriller med kvinnliga hjältinnor. Under läsning en tidig sömnlös morgon kom jag på mig själv med att intensivt längta efter dagsljuset och fundera på om det egentligen inte var en skräckroman jag läste. Jag funderade också på om hennes efternamn ”Slaughter” kanske är en pseudonym?

Tro mig, De vackraste kommer att filmas om den inte redan är filmad förstås. Jag lyssnade till boken som är inläst av Lo Kauppi, en av mina favoritinläsare.

Översatt av Villemo Linngård Oksanen och utgiven av HarperCollins Nordic 2015. Ljudboken är producerad av Storyside.