Hela inre rummet på Vetekatten är vårt. Vi flyttar bord, föser undan stolar, klämmer ihop kaffe- och tekoppar för att få plats. Att få diskutera Rörelsen, jo det drog sannerligen folk! Jag antecknar så fort jag kan för att få ner alla intressanta iakttagelser som sägs. Hör här:
Skräck värre på film – i bok skapar den bara distans. Det var för mycket tidsmarkörer. Nej! Jag gillade tidsmarkörerna. Äckligt snarare än skräck. En trevlig historia om en tid jag känner igen. Palmemordet – det kunde ha varit mer perifert. Är det en ungdomsroman? Men det här är ju en historia om människor som söker något annat” Skräckdelen – det är bara en fond där de förlägger sin längtan. Det är ju utsatta människor som finner en gemenskap, om än skruvad. Gestaltningen är fin, hans stora styrka. Han skriver fantastiskt bra!
Och så undviker vi Brunkebergstunneln på väg till våra jobb.
Läs också Maggans jubelföreställning. Eller varför inte John Ajvide Lindqvists frukostvanor.
Tack Ann-Sofie! Jag tillhör de som inte var så förtjusta. Tyckte det blev ett onödigt tidshoppande. Boken var så välskriven att den blev tråkig. Grep aldrig tag i mig. Han använde lite för formella ord för att det skulle bli någon fart.
Kanske kan mitt intryck påverkas av författaruppläsningen. Den var nästan lite släpig. Så sorry, det här var första boken av John Ajvide och den gjorde mig inte sugen på att läsa (eller lyssna på) mer av honom.
Men då ska du veta att det här inte var den bästa. Läs Låt den rätte komma in, Människohamn eller Hanteringen av odöda. Nånting helt annat.
Tack Ann-Sofi! Bättre än Rörelsen, tycker du? Skriver han annorlunda? För det var bland annat formuleringarna jag tyckte var lite för korrekta, för välformulerade, för … tråkiga.
Tja, han är en realist och skriver så, men historierna är så mycket bättre
Aha! Med en god historia kommer man ofta långt.