Avd. för grubblerier av Jenny Offill

Fragment av huvudpersonens grubblerier driver handlingen framåt. Hustruns äktenskap är i gungning efter makens otrohet och boken är, trots sin annorlunda form, en relationsroman. Hustrun genomgår en livskris och hon bjuder in oss läsare i sitt huvud och till sin tankevärld där vi stannar boken igenom.

Tillsammans krälar hustrun och läsaren fram i ett gungfly av raseri och sorg. Vi delar hennes ursinne över makens svek och hennes tillkortakommanden som konstnär, men också den ovillkorliga kärleken till dottern.

Hennes galghumor är knivskarp och skoningslös, hennes desperation likaså. Hon har totalt tappat fotfästet inom sig, men lyckas ändå fortsätta fungera i sin omvärld. Trots bråddjupet skrattar jag ofta och jag blir förhoppningsvis aningen mer insiktsfull av de smarta grubblerierna.

Jag gillar förresten ordet grubblerier skarpt! Jag tror ordet har potential att bli den nya lilla svarta bland eftertänksamma, fundersamma personer som inte känner sig tillräckligt akademiska för att kalla sina tankar om livets gåtor för filosofi. Jag kommer att återvända till Jenny Offills grubblerier många gånger än, dess struktur gör den till den perfekta omläsningsboken:

Du är en sanningsbomb, sa en söt kille en gång till henne på en fest. Innan han ursäktade sig och hittade någon annan att flirta med.

Buddisterna säger att det finns 121 sinnestillstånd. Av dessa är det bara tre som innehåller olycka och lidande. De flesta av oss ägnar vår tid åt att röra oss fram och tillbaka mellan dessa tre.

Alltid när hustrun känner för att ta droger, tänker hon på Sartre. En enda snedtändning och så förföljdes han av en gigantisk hummer under återstoden av sitt liv.

Utgiven på Natur & Kultur 2016. Översättningen är gjord av Alva Dahl.