Visby. Huset har etthundra bra ställen att läsa på. Soffor sängar fåtöljer trappor badkar. Det blir några böcker i en god påsklovsblandning, som Min fantastiska väninna, Den vita staden, World War Z, Veterinären. Jag är här också i förhoppningen om att låta de lika många uteläsarplatserna bli möjliga. Sol. Inte (så mycket) blåst. Och så blir det. Vid havet läser jag Ian McEwans Lördag som utspelar sig under just en enda lördag, men omspänner ändå så mycket tankar och dramatik att det kan omfatta livet.
Det blir också Djupa ro, av Lisa Bjärbo, en sorglig och välskriven roman om när en i ungdomsgänget dör och de andra ska samlas i småstaden för begravningen. Så många frågor. Oupplösligt förbundna till varandra och till platsen de kommer ifrån. Jag tror aldrig jag har läst något som så väl skildrat just det – människan och platsen. Det är också en sådan fin beskrivning av en mamma och hennes relation med den vuxne sonen. Hur svår övergången är från att vara tonårsmamma till att bli den andra mamman, den som inte ska uppfostra eller vara delaktig i vardagslivet. Men ändå känna precis samma oro och omsorg som alltid. Eller mer. Jag älskar bra mamma-skildringar.
Jag måste packa ihop nu. Motvilligt. Vet inte hur jag ska sluta bloggyn. Kanske som vanligt:
Hur jag än anstränger mig kan jag inte komma på något fult i Visby