Även om det som vanligt fanns lika många läsupplevelser som bokcirkeldeltagare kan jag ändå slå fast att vi gillade Helena, bokens huvudkaraktär. Helena är konstnär och bor på Södermalm i Stockholm i en liten lägenhet. Det tumultartade år då vi får följa henne, inleds med att hennes vuxne son flyttar hem igen, då han bryter med sin flickvän.
Boken berättande varvas med Helenas inre monologer och vi upplevde att detta var ett lyckat grepp. Vi kunde betrakta henne utifrån omgivningens perspektiv, likväl som hon själv avslöjade sitt inre kaos vilket gav en djup dimension åt karaktären. Bokens titel syftar på det trauma eller i vart fall den hemlighet som Helena bär på. Hennes första språk var ungerska och hennes namn ursprungligen Ilona. Vi tyckte att det märktes på Ingers Edelfelts text att hon förutom författare är bildkonstnär. De bilder vi såg för vår inre syn under läsningen var ovanligt starka och detaljerade. Några kommentarer från diskussionen:
Det är intressant hur identiteten bildas tidigt i livet
Jag tror Helena stannade av i sin själsliga utveckling redan i 20-årsåldern
Inte så mycket stockholmsskildring va?
En av de bästa böcker jag läst
Den inre monologen var bra
Gillade inte slutet, men gillade boken
Bra personbeskrivningar
Gillar Helena, känner igen mig i henne med en yttre skal med ett annorlunda innanmäte
Hon blir till en femåring då hon återvänder till Ungern, visst var hon fem år då hon åkte därifrån?
Jag tycker hon liknar Stina Wollter både till utseende och det inre, fast hon har förstås inte kommit så långt som Stina Wollter förstås
Hennes son har haft nästan samma faderssituation som Helena
Undvek hon att leda sonen eller vara rak mot sonen i sitt behov av att vara älskad?
Är blod tjockare än vatten? Den eviga frågan!
Hennes son slog sin flickvän, en mors fasa!
Läs gärna också vad bokcirkeldeltagaren Katarina skriver om boken på bloggen Som ett sandkorn...
Det hemliga namnet är vald till 2016 års bok i projektet Stockholm läser. Utgiven på Norstedts.