En poesidoftande dystopi om ett framtida Sverige ett antal år efter en ödesdiger attack. En ung man kommunicerar med en ung kvinna via en odefinierad sändare. Han är besättningsman på en ubåt med okänt mål och okänt uppdrag, var hon befinner sig är höljt i dunkel. Han anförtror henne minnena av sin uppväxt. Hans föräldrars öde har präglat honom, sin ungdom till trots har han en gammal själ.
Detta är en fantastiskt bra debut, så väldigt välskriven, poetisk och exakt formulerad. Jag är tagen av språket och realismen som jag upplever, tror det sistnämnda beror på att de svenska namnen, de svenska förhållandena och den nordiska naturen genomsyrar boken.
Vad jag däremot hade svårt att sätta mig in i var det tillstånd som verkade ha rått före angreppet. Den vardag som bara sken igenom som korta glimtar i deras berättelser. Ett liv som de såg tillbaka på med vetskapen om att det aldrig mer skulle komma tillbaka.
Filosofi, existentialism, sorg över det som aldrig kan ta form igen, unga män inkapslade på en ubåt hotade av både varandra och fienden. Låter det spretigt? Det är det inte, det är supersmart! Läs!
Utgiven på Weyler Förlag 2016.