I vår kalenderlucka väljer vi en bok som betytt mycket för oss båda två, men av helt olika skäl. Marian Keyes Å andra sidan
Ann-Sofie. Hösten 2009 var det illa. Då som nu brukar jag kunna hålla ångesten dämpad i stressade pressade tider genom regelbundna bokinköp. Nu hade inte ens det hjälpt. Jag ryckte bara resignerat på axlarna och tänkte, äsch jag har så många som jag inte läser så det är ändå ingen idé. Men det blev värre. Jag orkade inte ens läsa! Jag satt helt enkelt på biblioteket och glodde, strök längs någon boksida men förstod nästan inte hur man skulle göra.
Någon kom till undsättning. Jag bad om en bok som skulle fånga mig på en gång och vara välskriven utan att ägna sig vare sig åt språkförnyelse eller lyrisk prosa. Dessutom innehålla intressanta karaktärer, ha en historia med enkla konflikter men utan mord eller andra kriminella brott. Lättläst och underhållande alltså. Allt för att jag skulle kunna säga ”jag har nu läst en bok”. En bok sattes i mina händer och femtio sidor senare sa jag högt: ”Tack Marian Keyes!” För hennes Å andra sidan fixade det åt mig det. Jag imponeras fortfarande över att författaren lyckades hålla mitt intresse uppe på 600 sidor. Dessutom med perspektivbyten vilket är ett grepp jag vanligen inte gillar.
Så tack biblioteket. Och tack Marian Keyes! Din bok räddade mig verkligen över till att åter bli en läsare (=andas och leva)
Maggan: Boken heter The other side of the story på originalspråk och jag har alltid föredragit den titeln. Gemmas och Lilys olika perspektiv på samma skeende tycker jag är bokens styrka liksom att Keyes med lätthet skildrar två så pass olika personligheter parallellt. Gemmas oförmåga att föreställa sig något utanför hennes egen sfär och Lilys sköra, melankoliska sinne har bitit sig fast trots att det säkert är 10 år sedan jag läste boken.
Min dotter som då var i tonåren läste samtidigt, vi gillar båda Marian Keyes och vi gillade båda Å andra sidan. När Keys skriver om Gemma är det roligt, medan en sorgsen ton är närvarande då hon skildrar Lily. Vi pratade mycket om boken, jag tyckte den stod för en utveckling av Keyes författarskap, men dottern var fascinerad av de två tidigare vännernas olika perspektiv, likaså var hennes jämnåriga kompis.
Jag tror den där perspektivgrejen gav henne, en om inte djupare insikt, så i alla fall en nyttig insikt. Du kan aldrig egentligen veta vad som verkligen rör sig i en annan människas huvud och det finns alltid flera sidor av saken. Nästa gång jag tipsa en ung vuxen om en bra bok ska jag banne mig dra till med den här!
Det är Sofies bokblogg som håller i bloggstafetten. Före oss skrev Boozenbooks och i morgon är det för dags för Johanna.