Jubilee och Eric möts då hon räddar livet på hans adoptivson. En räddning med stora konsekvenser för Jubilee, hon är allergisk mot människor. En allergi som hållit henne isolerad inomhus i nästan ett decennium. Sakta men säkert börjar en djup vänskap växa fram mellan Jubilee, Eric och pojken Aja. Tre kantiga, kantstötta och vänliga personligheter, vars liv innehåller sorgesam dramatik. Som att någon nära hastigt dör i en flygolycka eller som att din mor lämnar dig för en ny partner. Som att din dotter inte längre vill veta av dina trevande försök till kontakt.
Av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara, går Inte för nära mig djupare till sinnes än feelgoodromaner av detta slag vanligtvis gör. Kanske är det för värmen och den underfundiga humorn i personporträtten, kanske för de älskansvärda personerna med sina fel och brister, det finns en handfull till förutom de tre huvudpersonerna. Texten är så fjäderlätt intagande att jag bara slappnar av, lutar mig tillbaka i läsfåtöljen, och njuter. Förtjusande är ett adjektiv som används på bokomslaget och jag kan bara hålla med. Utan tvekan skulle den kunna bli en underbar romantisk komedi! Lägg därtill att den också innehåller en hund samt att Jubilee älskar böcker och jobbar på bibliotek.
Utgiven 2017 på Lavender Lit, bokförlaget som på sin hemsida profilerar sig med att de ger ut ”skönlitterära pärlor som bosätter sig i hjärtat”. Ack, vad det stämmer när det gäller mig och Inte för nära. Översättningen är gjord av Hanna Williamsson.
Ps. För ett par år sedan hade vi nöjet att göra en frukostintervju med Sofia Ejheden på Lavender Lit. Du hittar intervjun här.