Romanen är humoristiskt skriven i en varm ton. Jag blir snabbt fäst vid den udda fågeln Eleanor och tänker att hon begränsas av någon bokstavskombination. Men där har jag fel, helt fel. Eleanor är en frukt av någonting helt annat, ett bråddjup i själen tvingar henne att leva ett strikt inrutat liv, men också till att döva sig med vodka varje helg. Boken överraskar många gånger, elegant och genialiskt fogar författaren in ledtrådar till Eleanors förflutna i hastiga bisatser som får läsaren att sätta skratten i halsen.
Eleanors utanförskap är totalt, hennes försummade yttre och hennes sätt att tala, (som en äldre hövlig brittisk tant), gör att hon betraktas som en kuf. Eleanor betraktar sin omgivning med milt överseende men också med en gnutta högmod, något som tycks göra arbetskamraterna illa till mods.
Inte desto mindre är Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt en väldigt rolig bok med ofta dråpliga situationer. Författaren inleder romanen med ett utdrag Den ensamma staden av Olivia Laing, först efter avslutad läsning förstod jag varför hon valt just detta stycke. Det var mycket jag förstod först när jag läst klart, så smart berättad är historien om Eleanor Oliphant. En debutroman som lovar mycket inför framtiden. En av de bästa jag läst i år.
Utgiven på Lind&Co 2017. Översättningen är gjord av Ylva Mörk.
Nu har jag också läst den och jag tycker också så himla mycket om den!