I tisdags berättade vår panel om högläsning och barnboksfavoriter och Maggan är är inte sen att fundera vidare:
Min första Lotta-bok, Fara på taket, Lotta! av Merri Vik lästes högt för mig. Jag var 8 år och när ett par månader senare fortsatte med Lotta-serien kunde jag läsa själv. Jag gillar att läsa högt för andra fast jag gör det bara de sällsynta gånger som jag sitter barnvakt. Jag gillar att lyssna till högläsning kan kanske vara därför jag är en sådan ljudboksnörd?
Jag älskade Elsa Beskows sagor om tant Brun, tant Grön och tant Gredelin både berättelserna och bilderna, framförallt Petter och Lottas jul och Farbror Blås nya båt. Jag var överlycklig första gången jag besökte Sigtuna där tanterna bodde. Jag älskar att numera bo nära Mälaren där farbror Blås hade sin båt och Elsa Beskow avbildade med underbara akvareller.
Ann-Sofie har tänkt förut och kör en repris:
”Jag kan inte minnas några böcker från det att jag är riktigt liten”, säger jag till mamma (när jag bläddrar i Bilderboksretro.) ”Är inte det konstigt?” ”Kanske det”, svarar mamma som varit med förr när jag försökt rekapitulera mina barndomsminnen, ”men den där handlar ju om 50-talet”. Hon nickar mot boken. ”Du är född på 60-talet”, fortsätter hon med en lite irriterad röst ungefär som att jag kan väl inte hjälpa att du är så glömsk. ”Men”, försöker jag, ”om nu jag kommer ihåg så dåligt så borde väl du komma ihåg”. Klassiskt drag. Sparka över bollen (läs skulden) på morsan. Men hon är van och går inte på det. ”Äh, du fick säkert inga böcker”, säger hon lakoniskt och sätter på kaffe.
”Men Plupp, minns jag faktiskt”, säger jag till mamma. Som jag älskade och ännu älskar Plupp! Den fina långa halsduken och den trevliga hårfärgen. Och Lämmel! Jag har ett mycket romantiserat synsätt på lämlar och försöker samla på fina berättelser om dem. Det är Plupps förtjänst till hundra procent. Mamma häller upp kaffe åt oss, serverar en bit drömkaka som hon har bakat allrasärskilt till mig. ”Vi gick till biblioteket i Västerås”, säger hon sen. ”Där lånade vi böcker till dig. Sen gick vi förstås till sagostunden i vid Djäkneberget där någon tant läste sagor och ni barn satt på stenbänken och lyssnade. Jag också.”
Om Maggan nu älskar att lyssna så älskar jag att högläsa för andra. Min röst är som gjord för högläsning och ber någon mig läsa så gör jag det direkt. Prova!
