Här på bloggen finns en alldeles egen kategori som heter läsutmaningar. Sådana brukar dyka upp i bloggarna i januari och innebär som jag ser det att man ställer upp något slags mål för att utmana sin läsning, att läsa mer eller tömma bokhyllan eller läsa sådant man spontant inte väljer. Jag har ju genom åren hoppat på andras sådana eller skapat egna (läs en bibblobok från A–Ö, kaosutmaningar, etc etc) och jag har i princip aldrig gått i land med någon läsutmaning när det handlar om att hålla igång något ett helt år. Så fort jag startar så tappar jag fokus. Vårt sommarläsningsbingo är kul eftersom så många är inblandade men jag har aldrig fixat alla böcker där heller. Så här brukar det se ut:
Jag har en gjort en 5-lista: en lista med hyllvärmar-böcker hämtad från den tjugofem meter långa vardagsrumshyllan (under taket) som jag ämnar läsa under året
Fem böcker låter ju rimligt och bra kan man tycka för någon som ändå avverkar en och annan bok. Ett år senare presenterade jag resultatet:
Howards End av E.M. Forster. Nej. Strandmannen av Peter Kihlgård. Ja! Mycket bra. Från helvetet till paradiset av Olof Lagercrantz. Nej. Best Broadcast Stories av Hilton Brown. Nej. Norrtullsligan av Elin Wägner. Ja! Bra!
Två av fem, bravo Ann-Sofie! skriver jag ändå uppmuntrande till mig själv. Den här 5-listan gjordes alltså då jag hade 25 meter bokhylla. Nuförtiden har jag hunnit minska hyllmetrarna något och jag tror att Best Broadcast Stories har gått till en loppis någonstans. En 5-lista skulle oavsett kunna åstadkommas.
Någonstans här på bloggen har jag nämligen hävdat att jag klarar av läsutmaningar om de är mycket mycket små och mycket begränsande . En maj något år bestämde jag mig till exempel för ett maj-maraton.
Apropå gårdagens insikt tappade jag omdömet idag och gav mig ett läsmaraton maj. Det var för att jag började fundera mer över de där Talen till våren. och kom på att jag kunde välkomna våren (som faktiskt dragit sin kos vad det verkar, hälsar snöstormen) med en läslista som kunde innefatta pausade böcker. Det kommer nog gå åt helvete, det också men jag gör ett försök eftersom jag tycker det är så roligt att starta ett projekt. Bokmoster läste 10 böcker: jag säger åtta maj-böcker.
En månad senare gick jag i mål. ”Men jädrar i min lilla låda” skriver jag glatt. Men jag undrar jag, om jag inte överdrev lite för att bättra på mitt självförtroende.
Så vad ska jag dra för slutsats? Att jag nog inte fixar en månadsåtta, inte heller ens 5-lista från hyllorna? Eller ska jag önska att jag fixar en ny läsutmaning? Eller bara fortsätta att vara klok och strunta i läsutmaningar och ta det som det kommer? Jag citerar Maggan som funderat på saken och som in sin tur citerar Bruce Springsteen:
With every wish there comes a curse
Jag läser lite medan jag funderar på saken.