Jag trodde att den här romanen inte skulle vara särskilt romanig utan istället handla om hur Emma Hambergs man blev sjuk. Så är det med mig, jag läser sällan om böcker innan läsningen av dem. Och visst, romanen tar sin utgångspunkt i sjukdomen, men handlar så mycket mer om livet som det blev. Efteråt. Och här är det fullt fart må jag säga.
Som något introvert tappar jag nästan andan av den sociala delen av huvudpersonens liv. Umgänge med nära vännerna som bor i huset och går i varandras lägenheter lika hemmastadda som vore det deras egna hem. Fester med hur många människor som helst. Slagfärdiga och roliga dialoger.
Men här finns förstås också ångesten över att lämna i ett förhållande när någon blivit sjuk, att upprätthålla ett familjeliv med de tre barnen och så få till ett nytt förhållande som ska funka för alla.
Allt är väldigt filmiskt. Händelseutvecklingen där Hon träffar Honom – ungdomskärleken från Paris, de rappa dialogerna och humorn skulle fungera så väl i en romantisk komedi. Och då är det fascinerande att tänka på att det mesta är ”på riktigt”.
Resten av allt är vårt. Emma Hamberg. Utgiven av Piratförlaget 2019. Titta på det fina omslaget förresten!