Efter den självlysande debuten Silvervägen levererar Stina Jackson starkt och skickligt igen. Vi befinner oss åter i norra Sverige på en ort vid namn Ödesmark. På macken jobbar Liv sedan 20 år tillbaka. Varje dag lämnas och hämtas hon av sin far. Hon har en 17-årig son, en ensling liksom hon. En gång drömde hon om att lämna byn och den tyranniske fadern, men det var då det. Blodsbanden gick inte att klippa så lätt.
Romanen är mörk, klaustrofobisk och ödesmättad. Ingenstans tycks människorna vara så själsligt ensamma som i glesbygd. Jag läser med en krypande känsla av att katastrofen närmar sig. Jacksons stiliga språk målar bilder och skänker förnimmelser. Jag befinner mig därute på den mörka och fuktkalla myren; jag ser skogens alla färger, de förfallna husen och de tilltufsade människorna för min inre syn.
Ödesmark har både spänning och djup, en roman som sympatiskt nog inte riktigt går att placera i ett fack. Passar både spänningsläsaren och romanläsaren. Är en idealisk bokcirkelbok, lagom lång och med mycket mellan raderna som kan tolkas olika. Jag lyssnade till boken via Storytel, utmärkt inläst av Marie Richardson och böcker där författaren målar scener passar alltid utmärkt att läslyssna på.
Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2020.