En stark och välskriven debutroman där upprinnelsen är ett felleverat kärleksbrev. År 1987, när Lettland ännu var en del av Sovjetunionen, får en trettonårig pojke i Riga ett brev ställt till en namne, Nikolaj Kalnins. Brevet är skrivet på engelska och Nikolaj lyckas med hjälp av sin morfar, den enda i familjen som kan lite engelska, läsa och formulera ett svar. Brevväxling börjar och Nikolaj inser snart att han måste försöka leta rätt på den riktiga adressaten.
Romanens tre huvudkaraktärer lever i olika delar av världen och deras berättelser utspelar sig under olika tidsspann. Svenska Elodie flyttar till London under 00-talet med hopp om att undkomma känslan av utanförskap men en olycklig kärlekshistoria får hennes värld att krackelera. Amerikanska William tar värvning och åker till Vietnam i början av 70-talet för att slutligen hamna i Sovjetunionens klor. Romanbygget är avancerat, hon gör det inte lätt för sig Lisa Christensen, men hon löser det med bravur.
Spela roll grep tag i mig, hade inte riktigt förväntat mig det mörker och djup romanen förmedlar. Hur det hela hänger ihop är långt ifrån självklart, men jag tror på och fascineras av intrigen. Jag tycker speciellt mycket om skildringarna inifrån det forna Sovjetunionen inte minst den både dråpliga och sorgliga skildringen från 1987. Jag både överraskas och skakas om av Williams livshistoria och jag gillar verkligen slutet på romanen.
Utgiven på LB Förlag 2020.