Året är 1912, när ryska Sofija och amerikanska Eliza träffas i Paris societetskretsar och djup vänskap uppstår. De besöker varandras hem i New York och Sankt Peterburg och däremellan är brevväxlingen tät. När första världskriget bryter ut upphör Sofijas brev att komma. Eliza befarar det värsta samtidigt som hon drabbas av en stor förlamande sorg. Sofijas familj, släkt med tsaren och därmed på den vita sidan i Ryssland, har dock lyckats fly till sin lantegendom där de hoppas vara trygga. Deras respit blir kort, snart tar de röda över godset och familjen förlorar allt.
Martha Hall Kelly inspirerades till Ryska dockor av ett tidningsurklipp från 1921 om den unga societetskvinnan Eliza Ferridays humanitära arbete bland ”vita” ryska flyktingar i New York. Ryska män som lyckades fly till USA vid den här tiden, klarade sig ofta bra medan de många ensamstående kvinnorna med barn for illa och levde i stor fattigdom. Även om berättelsen känns aningen för lätt för min smak tycker jag mycket om den mänskliga och empatiska ådra som romanen har. Krigets vansinne och den rent absurda rikedom kontra den förtvivlade fattigdom som präglade Ryssland vid tiden före revolutionen framkommer tydligt i boken. Även den amerikanska societeten får sig en och annan känga.
Om man gillar historiska romaner men har svårt för de våldsamma och magstarka scener som denna litteratur ofta innehåller ska man definitivt läsa Ryska dockor. Även när den skildrar våld och grymhet är det goda närvarande. En spännande historisk bladvändare helt enkelt.
Utgiven på Bookmark Förlag 2021. Översättningen är gjord av Cecilia Berglund Barklem.