Det är tidigt 80-tal i Södertälje när underbarnet Agnes kommer till världen. Flickan som är genommusikalisk och har en medveten tankeförmåga redan som spädbarn. Hennes liv kommer inte att bli lätt, hennes mor är en grym kvinna, (grym i ordets ursprungliga betydelse), som efter att ha berövats sin ungdom genom graviditeten förvägrar sin flicka ett anständigt liv. Agnes lär sig navigera och söka sig till barn som är som hon, ensamma och musikaliska. Det är mörkt, horribelt och drastiskt, det är omöjligt att sluta läsa trots det förfärande skeendet.
Smirnoff debuterade sent som författare precis som Tessa Hadley och Nina Lykke. Alla tre var fullfjädrade vid debuten, det är således aldrig för sent att debutera som författare.
Några röster från morgonens diskussion:
- Golvad av romanen från sida 1!
- Inte läst hennes omtalade janakippo-trilogi, men blev väldigt förtjust i hennes sätt att skildra barnens verklighet
- Jag har bott i Södertälje, kul med miljöerna
- Sugs in i denna värld som är så vidrig, ändå är det njutbart att läsa
- Älskar Smirnoffs språk!
- Den magiska realismen ger Garcia-Marquez vibbar
- Dyster läsning med annorlunda grepp
- Boken har en slags Noren-anda, skulle utan tvekan passa bra på scen
- Läste 6 kapitel men fick sluta sen, blev för hemskt
- Har svårt att läsa när det bara är huvudsatser
- Lyssnade, bra inläsning och jag gillar verkligen hennes språk
- En trend just nu med elaka mammor eller?
- Susanna, vem var hon egentligen? Skulle vilja veta mer. Läst att det kommer en fortsättning kanske det blir mer Susanna då?
- Barnen är betraktare av en obegriplig vuxenvärld som de inte kan värja sig mot. De ser varandra eftersom de instinktivt vet att de har det gemensamt att ”deras”vuxna är opålitliga
- Jag älskade elefantscenen på Skansen när Agnes samtalar med elefanten
- Vad världsvana barnen var vid resan till Paris, kanske blev den detaljer mer konstig än magisk
Utgiven på Bokförlaget Polaris 2021.