Ett New York-par, Amanda och Clay, hyr ett lyxigt sommarhus på Long Island under en sommarvecka. Tillsammans med sina två tonåringar njuter de av husets faciliteter och har en fin första semesterdag. När de vaknar nästa morgon har ett irritationsmoment uppstått, varken TV, telefoner eller internet fungerar i det ensligt belägna huset. När mörkret fallit knackar det på dörren. På förstubron står ett äldre par som uppger sig vara husets ägare och att New York med omnejd drabbats av, vad de tror, ett omfattande elavbrott. Amanda och Clay har ingen aning om vad de ska tro, för de har ju de facto ”lämnat världen bakom sig” i och med att de under dagen helt befunnit sig i radioskugga. Talar husets ägare verkligen sanning? Kan de lita på varandra?
Romanen blev en stor succé i USA när den kom sommaren 2020 och jag förstår verkligen varför. Romanen försätter läsaren i ett tillstånd av ovisshet som vi alla mer eller mindre brottats med under pandemiåret. Det är befriande att läsa fiktion som trots känslan av domedag tycks skildra något som kan vara än värre än coronavirus. Det är lugnt, klaustrofobiskt och intensivt på samma gång. Ingen större dramatik, inte ens när den allvetande berättaren droppar skärvor av vad som händer i världen som romankaraktärerna lämnat bakom sig.
Albert Bonniers Förlag 2021, översättning av Christian Ekvall