En underbar roman om Jane Austens syster Cassandra som kom att överleva Jane med många år. Stilla och eftertänksamt om åldrande och kvinnors lott i livet för 200 år sedan; därtill är boken en av de vackraste jag någonsin ägt. De två systrarna Austen som båda förblev ogifta bodde tillsammans hela livet och deras nära systerskap sägs ligga till grund för skildringen av Elizabeths och Janes djupa samhörighet i Stolthet och Fördom. Skriven i väldigt Austensk stil, ingen fanfiction även om jag är ganska förtjust i sådan ibland.
Cassandra är kanske mest ihågkommen för att ha sorterat bort många av de mer personliga breven ur Janes kvarlåtenskap och på så sätt berövat eftervärlden viktiga pusselbitar till Janes liv. Vi kan bara drömma om de hemligheter som breven innehöll, men Jane var en privat person och Cassandra ville inte att det systern skrivit i förtroende till släkt och vänner skulle spridas genom publicering, så vem kan egentligen klandra Cassandra? I Miss Austen får vi ta del av hur Cassandra skrider till verket, när systrarnas kära väninna Eliza dör vet Cassandra att brev finns och att giriga manspersoner i Elizas släkt skulle älska att lägga vantarna på breven. Cassandra reser oannonserad till prästgården i Kinterbury för att leta reda på korrespondensen och rädda vad som räddas kan.
Cassandras historia är en annan än Janes. Hon var förlovad men hennes stora kärlek dog under en resa utomlands. Hon förblev en ogift prästdotter som låg bröderna till last, hon måste försörjas. Genom breven kommer Cassandra att rekapitulera sitt liv och minnas allt som var. I prästgården finns också den ogifta Isabella, dotter till Eliza. Sakta börjar den äldre Cassandra och den inte helt unga Isabella knyta an och bli vänner. Som alltid i en Austenroman finns mycket dolt under ytan.
Utgiven på Century 2020. Finns (ännu) inte på svenska.