En sällsam roman om författaren Magda och hennes relation till sin barska hushållshjälp Emerentia. Låter kanske förutsägbart men Dörren liknar ingen annan roman. Emerentia är en utomordentligt skicklig hemhjälp men bara om arbetet får ske på hennes villkor. Ingen trotsar Emerentia vars varje yttrande är på gränsen till det oförskämda. Hon kommer att arbeta hos Magda under många år och mot alla odds utvecklas en djup samhörighet kvinnorna emellan.
Titeln Dörren är visserligen mångbottnad men syftar i huvudsak på den låsta dörren till Emerentias lägenhet dit ingen får komma in. Vad som döljer sig bakom dörren är ett mysterium i grannskapet och ryktena frodas. Det enda som är helt säkert är att hon har en katt, i övrigt är gissningarna många och vilda. Eftersom författaren delar namn och yrke med sin berättare antog jag från början att historien kunde ha viss verklighetsbakgrund. Efter avslutad läsning är jag ganska övertygad om motsatsen. Berättelsen om de väsensskilda kvinnornas relation är för säregen för att vara (helt) sann och den excentriska Emerentia skulle avskytt att bli karaktär i en bok och därför skulle Magda aldrig göra så mot henne.
Jag blev helt uppslukad av berättelsen om Emerentia och vill läsa mer av Magda Szabó som var och är en av Ungerns mest lästa författare. Hon dog 2007 över 90 år gammal. Man får i Dörren en viss inblick i hennes liv i det totalitära Ungern. Från utfryst under en 10 årsperiod till prisbelönad och hyllad därefter.
Dörren gavs ut på ungerska 1987. Utgiven på svenska 2020 på Nilsson förlag. Översättning av Eva Teresia Lundberg och Maria Ortman.