Älskar att befinna mig bland de karaktärer som befolkar Elizabeth Strouts universum. Hon är en gudabenådad skildrare av människor och I Oh William är Lucy Barton tillbaka som berättare. (Lucy en av de mest älskvärda och insiktsfulla romankaraktärer jag mött.) William är Lucys första make som efter en livskris börjat släktforska och upptäcker att hans mor dolt väsentliga delar av sitt liv för honom. Han ber Lucy, som stod svärmodern nära, att följa med honom på en resa till Maine för att söka klarhet.
Det finns alltid en livssorg hos Strouts romankaraktärer, men också hopp och försoning över de små glädjeämnen som livet trots allt skänker. Som läsare blir man djupt berörd, hos mig framkallar det någon sorts hoppfull melankoli som skänker mig lugn. Låter väldigt underligt men så är det.
Oh William är ännu inte översatt till svenska men om man nu inte vill läsa på engelska så finns ju första romanen om Lucy ” Mitt namn är Lucy Barton” att läsa. Och jag tror faktiskt att man har större behållning av Oh William om man känner till Lucys bakgrund. Så här skrev jag om boken i en bloggy från 2017.
Jag har alltid varit svag för böcker där huvudkaraktären berättar om något livsavgörande som hände för länge sedan. Här får jag mitt lystmäte stillat med besked. Lucy hågkomster är, trots avsaknad av romantik, vemodiga och bitterljuva. Hon berättar om en lång sjukhusvistelse på 80-talet då hennes mor, som hon inte träffat på många år, kommer till hennes sjukbädd. Lucy växte upp under små omständigheter, familjen hade knappt om pengar, torftiga relationer sinsemellan och levde i sin egen bubbla utanför gemenskap och sammanhang. Lucy tog sig mot alla odds vidare till college, därefter till New York City och blev författare.
Men då på 80-talet var hon ung och vilsen. Att hennes mor faktiskt tar sig ut på en lång skrämmande resa för hennes skull är en oväntad gåva. Jag tycker om Lucy, hon är skör men ändå stark. Hon är mild mot sina medmänniskor och tycks ha en naturlig fallenhet för försoning och kärlek. Hon är en vänlig själ och vänliga själar finns det alldeles för få av i litteraturen. En detalj för alla New York-nördar, Lucys rum på sjukhuset lyses upp av ljusen från Chrysler Building under dygnets mörka timmar. En ljuvlig detalj, eller hur?
Utgiven på Forum 2017. Översatt av Kristoffer Leandoer.