Bröd och mjölk handlar om kärlek och mat. Om en flickas uppväxt, berättad ur den vuxna kvinnans synvinkel. Kring henne finns mamman, ofta kommer mormor och morfar och hälsar på. I berättelsen står minnen av mat i centrum. Ätandet som är så förknippat med njutning, men också med måttlöshet. Läsandet av kokböcker. Ständiga tankar om vad som snart ska lagas. Till nästa måltid och nästa.
”När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. […] Men mamma åt inte av den […]”
Det går inte att läsa boken utan att ständigt förlora mig i mitt eget. Det fanns en sillsallad som mormor gjorde. Potatis, rödbetor och inlagd sill. Små äppelbitar och ättiksgurka. Hos mormor serverades den med ovispad grädde och röran blev alldeles rosa och alldeles underbar att äta. Sillsalladen är min motsvarighet till den här berättelsens risgrynspudding.
Jag undrar varför romanens mamma inte åt den där puddingen. För att hon inte gillade den typen av mat, eller för att hon inte ville ha den intima kopplingen till sin egen mamma?
Karolina Ramqvist skriver bland de bästa böckerna jag vet och det här är inget undantag. Så otroligt bra. Detaljerat berättat utan att bli överflödigt. Jag fattar inte hur hon gör. Det är så perfekt avvägt. Boken kvalar in på årets topp fem-lista. Och det kan jag säga innan jag vet vad jag kommer att läsa resten av året.
Karolina Ramqvist. Bröd och mjölk. Utgiven hos Norstedts 2022.