Blev väldigt glad när jag såg att denna ljuvligt melankoliska franska roman blivit nominerad till årets bok 2023. Den liknar ingen annan bok utan är ”one of a kind”, väldigt speciellt berättad.
Handlar om trädgårdsmästaren Violette som bor och arbetar på en kyrkogård. Hon lever i nuet och njuter av stunden, läsaren kommer så småningom bli varse varför. Om någon frågar om hon aldrig är rädd för de dödas spöken svarar hon att de enda spöken hon tror på är minnena.
Hennes bibel är en av mina favoritromaner, John Irvings Ciderhusreglerna, som hon läser om och om igen. Hon var ett föräldralöst barn som flyttade runt mellan olika fosterhem, hon finner tröst i att låtsas att hon i stället bott på barnhemmet i Ciderhusreglerna. Allteftersom hennes liv blottläggs förstår läsaren hur innerligt väl hon behöver en roman att fly in i.
Vi behöver alla romaner att fly in i som kanske just denna om Violette.
Utgiven på Editions J 2022, översatt av Sara Gordan.