Jag, Ann-Sofie, lägger en del tid på att tänka på ålder. Inte så att jag tycker att jag är gammal, jag är i mina bästa år! Men hur blir det sen? Så dök då den här boken upp, Det nya gamla, där Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek brevväxlar om det åldrande. Det lät intressant! Jag frågade Maggan om vi kunde ta ett samtal om boken för att få lite perspektiv.
Ann-Sofie: Jag var väldigt pepp på boken. Men när jag läser den känns det som om författarna är lite i chock över att de, som alla andra, blir äldre. Det handlar mycket om kropp och kroppens förfall. Att inte kunna dejta på ett bra sätt (läs som när man var ung) för att kroppen blivit slapp och ful. Jag kommer att tänka på Promenader om natten, där Lina Wolff låter Marcus Aurelius säga att ”Patriarkatet viftar och ni springer. Ni redogör för alla detaljer kring ert åldrande, och jag har fortfarande inte förstått om ni förväntar er uppmärksamhet eller medlidande. Kanske båda?”
Maggan: Tyckte inte boken handlade speciellt mycket om åldrande, den var väldigt lätt, det var liksom feelgood över allting. Inte för jag har något emot feelgood men texten kändes inte allmängiltig. Blev engagerad vid två tillfällen och då handlade det inte om åldrande utan när Cilla gjorde som Julie Andrews i Sound of music, sydde kläder av gardiner och när de använde Merri Viks Lotta-bokstitlar för att sporra sig själva.
Ann-Sofie: Haha, ja Lotta-titlarna är ju super! Jo, håller med om att den inte är så allmängiltig. Ju mer jag läser den här boken tycker jag att det finns en bristande allmän insikt om att vi förändras hela livet. Varför skulle man sluta förändras för att man fyller 65? Det kommer ju knappast som en chock att risken för sjukdomar ökar när man blir äldre, eller att kroppens funktioner försämras, även om det inte sker just vid 65. Men det är egentligen inte det som jag tänker mest på utan att det inte är så mycket brevväxling. De samtalar inte med varandra, det är mer monologer.
Maggan: Jo, det är mycket monolog vilket skulle vara okej om inte svärtan och djupet fattades. Var är accepterandet av döden, skräcken för att vännerna ska dö ifrån en, livssorgerna och glädje i att ha blivit gammal eftersom det inte är alla förunnat att bli det?
Ann-Sofie: Håller med. Det här är ju som jag tror kloka kvinnor så de kunde ha grottat ner sig ännu mer. Det kanske kommer en bok om tio år från dem som handlar om det!
Maggan: Jag vill inte klanka ner på boken som jag ser att jag gjort ovan, tänker att man skulle tipsa om den i Facebook-gruppen Feelgood-fredag för kanske det är en hel del som skulle uppskatta det lätta anslaget? Förvisso är Helena och Cilla fyllda 65 men det är som om de mentalt är 10 år yngre?
Ann-Sofie: Ja den här boken är välskriven och kommer absolut hitta sina läsare. Jag tipsar avslutningsvis om Anna Kåvers Med livet i behåll. Den handlar verkligen om att bli äldre.