Jag älskar den 17 ord långa titeln, tycker den är som sprungen ur en tidig Leonard Cohen låt. Vemodig och sorgsen om en flydd tid. Jag har också alltid varit hopplöst svag för romaner där berättaren blickar tillbaka på händelser som ägde rum för många år sedan. Händelser som genom att åren gått fått ett förklarat ljus. Här är det Katie som blickar tillbaka på den sommar i början av 70-talet då hon just slutat High School.
I Katies backspegel får vi möta invånarna i Elephant Beach, en bedagad badort på Long Island strax utanför New York City. Ungdomarna sommarjobbar och festar. Det gamla nedgångna hotellet Starlights bar och stranden bildar naturliga mötespunkter. Flickorna drömmer fortfarande om äktenskap och barn även om 60-talet fria sexualitet är den norm som gäller. Abort är ännu inte tillåtet och en oönskad graviditets lösning är ofta att föda och adoptera bort barnet. Vietnam-kriget är en realitet och många unga män utan anknytning till det militära kallas in för att återvända traumatiserade. Den fiktiva orten, Elephant Beach, är som en egen karaktär i romanen, Jag kan förnimma saltdoften från havet, lukten av marijuana och öl medan Jimi Hendrix musik spelas i bakgrunden.
Romanens kapitel påminner lite om noveller. Varje kapitel har sina huvudkaraktärer och genom Katies insiktsfulla betraktelser kommer förståelse av livsvillkor med en genomborrande klang av tidigt 70-tal. Vemodet är alltid nära, men även humorn och omtanken. Katie är en underbar huvudkaraktär och hon kommer att stanna hos mig för alltid.
If I knew you were going to be this beautiful I never would have let you go är, (ännu?), inte översatt till svenska. Finns att köpa via Adlibris. Jag köpte min E-bok via Kobos nätbokhandel.