Alla människor har ärr i själen. Ärr som förvisso är mycket mindre än det ursprungliga såret, men vi bär dem med oss för evigt. Bokkubben gillade verkligen Ärr, vi var förvånansvärt eniga och jag blev glad eftersom jag kunde rekommendera alla att läsa Rosa Candida och Den sista kvinnan två romaner som jag fullkomligen älskar. (Klicka på titlarna för att läsa recensionerna).
Vi enades om att huvudkaraktären Jonas var lätt att tycka om och att Ärr är en humoristisk men också väldigt svart roman där mycket outsagt finns mellan raderna. Den snart 50-åriga Jonas begynnande livskris eskalerar då hans ex-fru avslöjar att han inte är biologisk far till parets vuxna dotter. Han beslutar sig för att själv avsluta sitt liv. Av hänsyn till sin dotter reser han utomlands, (han vill inte att hon ska hitta honom hängande i en bjälke), och hamnar mest av en slump i ett nyss krigshärjat land som författaren väljer att inte nämna vid namn. Jonas ger sig själv några dagar till innan han ska skrida till handling.
Några röster från morgonens samtal:
Tyckte om hennes sätt att skriva
Mycket står mellan raderna
Tyckte jättemycket om boken
Gillade från sidan 1, framförallt när han var i den främmande landet
Han var så självupptagen i sin sorg att han inte såg Svarnurs lidande
Gillar luftigheten
Han blev ledsen över att han inte var far till sin dotter, kände sig svike
Hur lite man egentligen hör vad andra människor säger
Uppretad i början kändes för konstruerad
Lite trög inledningsvis
Tog ett tag innan jag förstod svärtan
Gillade att vara med i deras samtal
Att alla kan höra till någonstans förmedlade hopp
Rolig
Främmande landet var vackert att finna mening
Gillar kärlekshistorier som aldrig blir av
Han var lätt att tycka om
För att vara en 50-årig kille i livskris var han väldigt sympatisk
Gillade hans mamma
Utgiven på Weylers 2017, översatt av Arvid Nordh.