Petra:
MONICA ALI – BRICK LANE
Nazneen är bara 18 år när hon gifter sig med den dubbelt så gamla Chanu. Ett klassiskt arrangerat äktenskap. Chanu jobbar och lever i England och det är till Brick Lane i London som paret flyttar strax efter bröllopet och det är där Chanus storslagna planer ska förverkligas. Chanu drömmer om att bli rik och kunna återvända till Bangladesh som en ärad man. Planer som går i stöpet gång på gång. Han förlorar jobbet, trasslar in sig i härvor med lånade pengar, startar eget och går i konkurs, men är vältalig, utbildad och väldigt optimistisk. På Brick Lane bor bara människor från Indien eller Bangladesh. Nazneen behöver inte lära sig språket och när hon vill lära sig engelska tycker Chanu att det är onödigt, de ska ju snart flytta hem. När Nazneen vill byta ut de gamla fula möblerna tycker Chanu att det är bortkastade pengar, de ska ju snart flytta hem. När familjen bott i London i över tio år åker man till slut på sightseeing till Buckingham Palace. De får två döttrar som växer upp, acklimatiserar sig, pratar språket, har jeans och har inte den minsta lust att flytta ”hem” till Bangladesh igen.
Boken handlar framför allt om hur det är att aldrig börja leva, vi ska ju ändå snart flytta hem. Om att aldrig komma till skott. Att ständigt vänta på något annat. Jag ska inte avslöja mer men det är en av de bästa jag läst någonsin. Och när jag var i London ett år passade jag på att åka dit, insupa atmosfär och se hur det egentligen ser ut.
Det här är ett inlägg i vårt tema: Böcker som inspirerat oss med anledning av Världsbokdagen, 23 april.